Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLII. Ofog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
768
lugnat mig genom sin försäkran. Men det kan vara
detsamma.
Åter uppstod en lång tystnad. Under det att
han såg på mig, antogo hans Ögon hvarje skiftning,
som kan göra ögon fula.
»Copperfield», sade han och tog handen från
kinden, »ni har alltid varit emot mig. Det var ni alltid,
då ni bodde hos mr. Wickfields.»
»Ni får tro hvad ni vill», svarade jag med
stegradt raseri. »Om det inte är sant, är det er så mycket
värdigare.»
»Och ändå har jag alltid tyckt om er> Copperfield»,’
återtog han.
Jag bevärdigade honom inte med något svar, tog
min hatt och ämnade gå till mitt sofrum, då han
ställde sig mellan mig och dörren.
»Copperfield», sade han, »man måste vara minst
två för att kunna tvista. Jag blir inte den ene.»
»Drag åt fanders!» sade jag.
»Säg inte det», svarade han. »Jag vet, att ni
ångrar er efteråt. Hur kan ni visa er mig så
underlägsen, som att gifva prof på ett sådant lynne? Men
jag förlåter er.»
»Jaså, ni förlåter mig!» sade jag hånfullt.
»Det gör jag, antingen ni vill det eller ej», sade
Uriah. »Tänk att det kunde falla er in att slå mig,
som alltid varit en vän till er! Men man måste vara
två för att tvista, och jag vill inte bli den ene. Er
till trots vill jag vara er vän, så att nu vet ni, hvad
ni har att vänta.»
Nödvändigheten af att föra detta samtal — däri
han spelade sin roll mycket långsamt, jag min mycket
raskt — i dämpad ton för att i den sena timmen,
icke störa huset, förbättrade inte mitt lynne, ehuru
min häftighet var i aftagande. Efter att helt enkelt
ha sagt honom, att jag af honom väntade detsamma
som jag alltid väntat utan att missräkna mig,
öppnade jag dörren, fastän han stod i vägen, alldeles:
som om han varit en stor valnöt, ditlagd för att
knäckas, och så lämnade jag huset. Men äfven han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
