Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIV. Vårt hushåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
794
förbrukning af denna vara. Jag vet inte om
tullinkomsterna vid den tiden tydde på någon ökning i
efterfrågan laf peppar, men om åtgången hos oss
af denna krydda icke inverkade på marknaden, måtte
ganska många familjer ha upphört att begagna den.
Och det underligaste af allt var, att vi aldrig hade
någonting i huset.
Hvad det beträffar, att tvätterskan pantsatte våra
kläder och i ett tillstånd af ånger och berusning kom
och bad om förlåtelse, är kanske det något som litet
hvar en och annan gång råkat ut för. Detsamma
torde kunna sägas om skorstenselden, sockensprutans
oduglighet och brandsynens försumlighet. Men jag
fruktar, att det hörde till vår personliga otur, att
vi stadde en tjänarinna med en sådan smak för starka
drycker, att hon kom vår porterräkning på värdshuset
att ökas med sådana oförklarliga poster som »ett
kvarter rompunsch (mrs. C.)»; »ett halft kvarter
ge-never med kryddnejlikor (mrs. C.)»; ett glas rom med
pepparmynta (mrs. C.)». Parenteserna syftade alltid
på Dora, som;, enligt hvad vi sedan fingo veta, ansågs
ha njutit af alla dessa förfriskningar.
En af våra bedrifter i hushållsväg var en litern
middag för Traddles. Jag träffade honom inne i
London, frågade honom om han inte ville följa med
mig hem till middagen, och han samtyckte med nöjei.
Jag skref till Dora och sade, att han skulle komma.
Vädret var vackert, och samtalsämnet på vägen
utgjordes af min husliga lycka. Traddles var lifligt
intresserad och sade, att om ban tänkte sig att få
ett sådant hem med Sofi, som väntade på honom och
ordnade för honom där, skulle enligt hans förmenande
intet fattas i hans lycksalighet.
Jag kunde inte ha önskat mig en sötare liten
hustru midt emot mig vid bordet, men när vi satte
oss ned, kunde jag bestämdt ha önskat litet bättra
utrymme. Jag vet inte hur det kom sig, men fastän
vi inte voro mer än två, hade vi alltid trångt, men
ändå tillräckligt utrymme att förlora allting. Jag antar,
att skfälet var, att ingenting hade sin bestämda plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
