Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIV. Vårt hushåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
796
»Och det har du hittat på själf?» sade jag helt
förtjust.
»Jaha, Doady», sade Dora.
»Det var en god idé 1» sade jag och’ lade ifrån
mig förs kärar knif ven och gaffeln. »Det finns
ingenting Traddles tycker så mycket om.»
»Det var det jag trodde», sade Dora, »och därför
köpte jag den allra nättaste lilla kägge, och karlen,,
som sålde dem, sade att de voro mycket goda. Men;
jag — jag är rädd, att det är något fel med dem.
De äro så Hinderliga». Och nu skakade Dora på
hufvudet, och ett par diamanter blixtrade i hennes1
ögon.
»Den som brutit dem har låtit båda skalen sitta
kvar. Tag af det öfversta, min älskling.»
»Jag kan inte få loss det», sade Dora, som
försökte af alla krafter och såg mycket bekymrad ut.
»Vet du hvad, Copperfield», sade Traddles och
undersökte helt muntert fatet, »anledningen är —
förträffliga ostron tycks det vara —, men anledningen
är nog den, att de aldrig blifvit öppnade.»
Detta ägde sin riktighet, och vi fingo inga ostrori.
Några ostronknifvar ägde vi inte, och äfven om vi gjort
det, hade vi inte kunnat begagna dem. Följden blef,
att vi sågo på ostronen och åto af fårköttet, det vili
säga, vi åto så mycket däraf som var stekt, och
kryddade det med kapris. Om jag tillåtit det, hade
säkert Traddles betett sig som en vilde och ätit en
grundlig portion rått kött för att ådagalägga sin
belåtenhet med anrättningen. Men jag ville inte höra
talas om ett så blodigt offer på vänskapens altare.
Vi fingo en karott stekt fläsk i stället, ty lyckligtvis
fanns det spicket sidfläsk i skafferiet.
Min stackars lilla hustru var så rädd för att jag
skulle bli ledsen och blef så öfverlycklig då hon fann,;
att jag icke var det, att mitt undertryckta missnöje
snart försvann och vi tillbringade en mycket angenäm
afton. Dora satt med armen på min stol, under det
att Traddles och jag tömde ett glas vin, och hon
begagnade hvarje tillfälle att hviska mig i örat, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
