Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIV. Vårt hushåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o 3
vill så gärna ha något att göra med alla de många
timmarna, då du är så flitig. Får jag ha pennorna i
förvar ?»
Minnet af hennes förtjusning, då jag svarade ja,
lockar tårar i mina ögon. Då jag nästa gån g slog
mig ned vid skrifbordet, och sedan regelbundet hvar
gång, satte hon sig på sin vanliga plats med en
bunt gåspennor bredvid sig. Hennes stolthet öfver
att på detta satt få något att göra med mitt arbete
och hennes glädje då jag behöfde en ny penna —
hvilket jag ofta låtsade göra — beredde mig ett
nytt tillfälle att roa mitt hustrubarn. Ibland låtsade?
jag! som om jag behöft få ett och annat
manuskript-blad renskrifvet, och då var Dora riktigt i sitt esse.
De förberedelser hon vidtog för detta storverk, de
förkläden hon satte på sig, de kökshanddukar hon
lånade in till skydd mot bläcket, den tid som gick åt, de
otaliga uppehåll hon gjorde för att leka med Jip och
låtsa att han begrep alltsammans, den öfvertygelse hön
hyste, att hennes verk var ofullständigt, om hon ej satte
sitt hamn under det, och så hennes sätt att komma och
visa upp det för mig, som om hon varit en liten
skolflicka, och när jag berömde det, falla mig om halsen
— allt detta är rörande minnen för mig, hur enfaldigt
det än kan synas för andra.
Kort därefter tog hon hand om nycklarna och gick
omkring i huset och slamrade med hela knippan, som
hon bar i en liten korgväska, bunden vid sitt smärta
lif. Sällan fann jag de lås stängda, som nycklarna,
hörde till, bch nyckelknippan gjorde förnämligast tjänst
som leksak åt Jip — men Dora var nöjd, och det
förnöjde mig. Hon var fullt öfvertygad om att ganska
mycket åstadkoms med att hon låtsades sköta
hushållet ioch! var glad och munter, som om vi lekt
barnkalas alla dagar.
Så fortgick vårt lif. Dora var nästan lika öm mot
min tant som mot mig och talade ofta om för henne,
att det varit en tid, då h|on fruktat, att tant skulle
vara »en gammal stygg gumma». Aldrig såg jag
min tant så systematiskt foga sig efter någon annah.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
