Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLV. Mr. Dick uppfyller min tants förutsägelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o 6
öfver mig. Jag ber er förstå, att jag är helt och hållet
till er tjänst. Jag följer gärna med Annie på operor,
konserter, utställningar och hvad som helst, och ni
skall aldrig finna, att jag klagar öfver trötthet. Plikten,
min kära doktor, plikten går framför allt annat i
världsalltet!»
Och hion stod vid sitt ord. Hon hörde till dem
som kunna stå ut med mycket nöjen, och hon vacklade,
aldrig i troheten mot sin sak. Sällan fick hon tag,
i tidningen — som hon hvar dag studerade i två
timmar genom lornjetten, nedsjunken i husets
bekvämaste stol — utan att hon där fann någonting,]
som det kunde roa Annie att se. Det hjälpte inte
att Annie försäkrade, att hon var trött på allt sådant.
Hennes mor inföll då alltid: »Min söta Annie, säg
inte så. Jag skall säga dig, mitt barn, att du visar
dig inte så tacksam som du borde för doktor Strongs
vänlighet.»
Detta sades vanligen i doktorns närvaro, och jag
tror, att det var hvad som egentligen förmådde Annie
att upphöra med sina invändningar, när hon kom
fram med några sådana, men i allmänhet
underkastade hon sig sin mors vilja och gick hvart denj
gamla soldaten önskade.
Numera hände det sällan, att mr. Maldon var
med. Ibland inbjödos min tant och Dora att följa
med dem, och de antogo då bjudningen. Ibland
bjöds Dora ensam. Det hade funnits en tid, då detta
skulle vållat mig oro, men min misstro hade skingrats
till följd af det som den där aftonen tilldragit sig i
doktorns arbetsrum. Jag trodde, att doktorn hade
rätt — några värre misstankar hyste jag inte.
Då min tant och jag voro ensamma, plägade hon
ibland gnida sig på näsan och säga, att för henne;
var det en gåta; hion önskade, att de varit lyckligare;
hon trodde icke, att vår militära vän — så kallade
hon alltid den gamla soldaten — förbättrade saken.
Min tant ;uttryckte vidare som sin åsikt, att »om vår
militära vän Ville klippa af de där fjärilarna och skänka
detn till skorstensfejarae att kläda ut sig med vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
