Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLV. Mr. Dick uppfyller min tants förutsägelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
821
kändes att älska dig och vara fäst vid dig genom
alla dessa innerliga föreningsband från gamla tider
joch finna, att någon kunde vara nog grym att
för-fcnoda, att mitt hjärtas tro blifvit bortschackrad,
finna mig omgifven af förhållanden, som syntes
bekräfta detta. Jag var då mycket ung och hade ingen
rådgifvare. Mellan mamma och mig har det alltid
legat ett svalg i afseende på det som rört dig. Om
jag slöt mig inom mig själf och dolde den
missaktning jag varit utsatt för, var det därför, att jag
satte dig så högt och önskade, att du också skulle
sätta mig] högt.»
»Annie, du rena hjärta!» sade doktorn. »Du
älskade flicka!»
»Blott några ord till! Jag har inte slutat än. Jag
tänkte ofta, att det var så mången du kunnat gifta
dig med, som inte skulle ådragit dig så tunga
bördor och besvärligheter och som skulle ha gjort ditt
hem till ett värdigare hem. Jag fruktade ofta, att
det varit bättre jom jag förblifvit din lärjunge, så
godt som |ditt barn. Jag fruktade, att jag inte passade
för din lärdom och din vishet. Om allt detta kbm mig
att sluta mig inom mig själf, när jag hade det där
att tala om — och det gjorde det — så var skälet
fortfarande, att jag satte dig så högt och! hoppades,
att du också en dag skulle sätta mig högt.»
»Den dagen uppgick för länge sedan, Annie», sade
|doktorn, »och på den ka,n endast följa en enda lång
natt, du kära.»
»Ännu ett ord! Sedan var det mitt uppsåt, mitt
fasta uppsåt att bära hela tyngden af vetskapen om
dens o värdighet, som du varit så god mot. Och1
nu ett sista ord, du den dyraste, bästa af vänner I
Orsaken till den förändring hos dig, som jag
iakttagit med så mycken smärta och sorg och ibland;
sammanställt med min gamla farhåga, ibland med
antaganden, som legat sanningen närmare, har yppats
i afton, och af en tillfällighet har jag också i afton*
fått del af din ädla tillit till mig, äfven då du var
(offer för ett misstag. Jag kan väl inte hoppas, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
