- Project Runeberg -  David Copperfield /
835

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVI. Underrättelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

835

dimman som ett haf, blandade sig med mörkret och1
kom det att synas som om upptornade vattenmassor
skulle uppsluka dem. Jag har skäl att minnas detta
och tänka på det med bäfvan, ty innan jag återsåg
dessa båda kvinnor, hade ett stormigt haf stigit mot
deras fötter.

Då jag öfvervägde hvad jag nyss fått höra, ansåg
jag det riktigast att meddela det åt mr. Peggotty,
och följande afton gick jag in till London för att
söka upp honom. Han vandrade ständigt från ort
till ort utan annat syfte än att återfinna sin
systerdotter, men uppehöll sig mera i London än
annorstädes. Otaliga gånger hade jag sett honom långt
inpå nätterna ströfva genom gatorna, sökande bland
de få, som vid så sena timmar höllo till lutomhjus^
efter den han fruktade att finna.

Han hade ett rum öfver den lilla hökarbodeni
vid Hungerford Märket, som jag flera gånger haft
tillfälle att nämna, och hvarifrån han först begaf
sig ut på sitt ärende i barmhärtighetens tjänst. Dit
styrde jag mina steg. Då jag förfrågade mig hlos
husets folk, fick jag höra, att han inte gått ut än,
och att jag kunde träffa honom på hans rum en
trappa upp.

Han satt och’ läste vid ett fönster, där Kan hade
några blomkrukor stående. Rummet var snyggt och’
ordentligt. Jag såg genast, att det hölls färdigt att
mottaga henne, och! att han aldrig lämnade det utan
att tänka sig möjligheten af att komma tillbaka med
henne. Han hade inte hört min knackning på dörren
och slog bara upp ögonen, då jag lade min hand
på hans axel.

»Master Davy! Tack skäll ni ha, sir, mycken tack
för att ni kom hit! Sitt ner. Ni är hjärtligt
välkommen, sir.»

»Mr. Peggotty», sade jag och satte mig på den
stol han räckt mig, »vänta er inte för mycket! Jag
har fått några underrättelser.»

»Om Emly?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0837.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free