Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVII. Martha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
845
att jag inte på något sätt varit anledning till hans
olycka.»
»Den h|ar man aldrig tillskrifvit er», svarade jag
i samma allvarliga ton som hon begagnat.
»Det var visst ni, om jag inte bedrar mig», sade
hon med bruten röst, »som kom in i köket den där
aftonen då hon visade mig så mycket medlidande,
då hon var så vänlig mot mig, inte drog sig för mig,
som alla de andra gjorde, och gaf mig så mycken
god hjälp. Var det inte ni?»
»Jo, det var det», svarade jag.
»Jag hade legat i floden för länge sedan», sade
hon och såg på den med ett hemskt uttryck, »om
jagi haft någon synd mot henne på mitt samvete.
Jagi kunde inte ha hållit mig ifrån den en enda natt,
om jag inte varit fri från all andel i den saken.»
»Anledningen till hennes flykt ligger i öppen dag»,
Sade jag. »Ni är fullkomligt oskyldig därvidlag, det
tro — det veta vi.»
»O, jagi hade kunnat bli mycket bättre genom
henne, (om jagi haft ett bättre hjärta!» utbrast den
arma flickan med bitter ånger. »Hon .var alltid god
mot mig. Aldrig sade hon ett ord till mig, som icke
vax godt och’ riktigt. Inte är det väl troligt, att jag
skulle velat försöka att göra henne till hvad jag är,
då jag vet hur jag har det! Då jag förlorade allt
som gör lifvet dyrbart, smärtade mig den tanken,
att jag för alltid var skild från henne, mer än allt
annat.» * 1 ! H
Mr. Peggotty, som stod med ena handen stödd mot
relingen på en båt och såg ned, satte den lediga
handen för ansiktet.
»Och då jag af några från vår stad fick höra
hvad s;om händt fore den där aftonen, då det snöade»,
sade Martha, »var ingen tanke bittrare än den, att
folk skulle minnas, att hon förr varit tillsammans med
mig och tro, att det var jag som fördärfvat henne,
då Gud skall veta, att jag gärna dött för att kunna
återge hienne hennes goda namn.»
Ovan som hon sedan länge var vid all själfbehärsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
