Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVII. Martha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
849
ler ställde hon sitt tal till oss, utan till natthimmeln.
Sedan stod hon alldeles orörlig och såg på det mörka
vattnet.
Vi ansågo det nu lämpligt att säga henne allt vi
visste, och jag redogjorde omständligt därför. Hon
lyssnade med spänd uppmärksamhet och med ett
an^-sikte, som ofta växlade men bibehöll samma
beslutsamhet under alla de skiftande uttrycken. Hennes
ögon fylldes emellanåt med tårar, som hon dock sökte
återhålla. Det såg ut som hade hon helt och hållet
ändrat natur, och hon var nu mycket lugn.
Sedan allt blifvit berättadt, frågade hon, hvar hon
skulle kunna meddela sig med oss, om anledning
därtill uppstode. Under en dunkelt brinnande gatlykta
skref jag upp bådas våra adresser på ett blad, som
ja g ref ur min plånbok och gaf henne. Hon gömde
det v;id v sitt bröst. Jag frågade henne, hvar hon
bodde. Hon svarade efter en paus, att hon aldrig]
bodde länge på samma ställe, och att det var bäst,
att jag inte fick veta det.
Mr. Peggotty hviskade mig i örat någonting som
ja g redan tänkt på, och jag tog upp min börs; men
jag kunde inte förmå henne till att taga emot pengar,
ej heller afvinna henne något löfte att göra det en
annan gång, Jag sade henne, att mr. Peggotty för
att vara en man i hans lefnadsställning icke kunde
anses fattig, och att vi båda funno det obehagligt
att hon, då hon åtog sig detta sökande, inte skulle ha
andra tillgångar än sina egna hjälpkällor. Men hon
förblef obeveklig. I det afseendet förmådde han lika
litet öfver henne som jag. Hon tackade honom
mycket, men lät icke förmå sig att taga emot det allra
minsta.
»Det är kanske inte omöjligt att få arbete», sadq
hon. »Jag skall försöka.»
»Men tag då åtminstone litet understöd, tills ni
försökt», sade jag.
»Hvad jag lofvat göra, kan jag inte göra för
pengar», sade hon. »Om jag också nödgades svälta,
kunde jag det inte. Att ge mig pengar vore detsamma
54 — Dickens, David CopperHeld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
