Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVIII. Husliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
855
fastän den utgör ett slags protokoll öfver mina
minnen, nedskrifva mina litterära arbetens historia. De
få tala för sig; själfva, och jag lämnar dem åt sitt
öde. Då jag händelsevis omnämner dem, sker det
bara för att föra berättelsen vidare.
Som jag vid den tiden fått en viss grund för min
öfvertygelse’ att naturen och omständigheterna
ämnat mig till författare, fullföljde jag mitt kall med
tillförsikt. Hade jag ej ägt detta själff örtroende, hade
jag lagt författarskapet å sido och satt in min kraft
på något annat område. Jag skulle ha försökt att
utforska, hvartill naturen och omständigheterna ämnat
mig, loch blifvit det och ingenting annat.
Jag hade dels i tidningen, dels på annat håll rönt
så mycken uppmuntran, att jag, då min framgång
va(r (obestridlig, ansåg mig ha rättighjet att slippa
ifrån mitt arbete som referent af de tråkiga
parlamentsdebatterna. En afton antecknade jagi
följaktligen helt gladeligt för sista gången noterna till den
parlamentariska säckpipmusiken och har aldrig hört
den sedan dess, fastän jag fortfarande känner igen
den gamla melodien i tidningsspalterna, där den
fortgår på samma sätt utan några variationer under hela
riksdagen, blott med den skillnaden, att den är längre
än förr.
Jag skrifver nu om den tid då jag varit gift
omkring ett och ett halft år. Efter åtskilliga
misslyckade experiment hade , vj. afstått från all befattning
med hushållet. Det ficjTsßota sig själft, och vi hade
en betjäntpojke. Denne ungersvens förnämsta
sysselsättning bestod i att gräla med kokerskan, i hvilket
afseende han var en fullständig Whittington, dock
utan dennes katt och utan alla möjligheter att en
gång blifva lörd mayor.
Det förefaller mig som om han lefvat i en
hagelskur af pannlock. Hela hans tillvaro var ett
handgemäng. Han plägade ropa på hjälp vid de mest
olämpliga tillfällen — som då vi gåfvo en liten
middag eller hade några vänner hos oss på te — och
plägade komma utflygande ur köket med en massa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
