Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - L. Mr. Peggottys dröm går i uppfyllelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Hon gjorde en snabb rörelse med handen som för att
uppmana mig till tystnad och tålamod och vände af
åt London till, hvarifrån hon skyndat till fots, som
kunde ses på hennes dräkt.
Jag frågade henne, om det var dit vi nu skulle.
Då hon, lika snabb i rörelserna som nyss, gjorde ett
jakande tecken, ropade jag an en tom hyrvagn, som
rullade förbi, och vi togo plats i den. Då jag frågade
henne, hvart kusken skulle köra,, svarade hon: »Hvart
som helst i närheten af Golden Square I Skynda bara!»
Därefter sjönk hon tillbaka i vagnshörnet, höll den
ena darrande handen för ansiktet och upprepade med
den andra samma åtbörd som nyss, alldeles som om
hon icke kunnat fördraga att höra en röst.
Orolig och förvirrad, sliten mellan hopp och
fruktan, såg jag nu på henne i tanke att få någon
förklaring. Mien då jag märkte, hur angelägen hon var
att få tiga och kände, att det vid detta tillfälle föll
sig naturligast äfven för mig, gjorde jag intet försök att
bryta tystnaden. Vi åkte vidare utan att säga ett ord.
Ibland tittade hon ut genom fönstret, som om honj
tyckte, att det gått för långsamt, fastan det verkligen
gick ganska fort, men för öfrigt var hon alldeles
sådan som från början.
Vi stego af vid en af ingångarna till den
plantering hon nämnt, och jag tillsade kusken att vänta,
oviss om vi inte skulle behöfva vagnen. Hon lade
sin hand på min arm och drog sig hastigt in på en
af de mörka gator, som icke äro sällsynta i detta
grannskap, där husen fordom varit vackra boningar,
bebodda af familjer, men nu urartat till
fattigmans-bostäder, uthyrda i enstaka rum. Sedan vi gått in
, genom den öppna porten till ett af dessa hus, släppte
hon min arm och tecknade åt mig att följa henne
uppför den gemensamma trappan, som föreföll som en
afloppsränna, ledande till gatan.
Huset vimlade af invånare. Då vi gingo upp,
öppnades dörrar, och hufvuden stuckos ut, och vi mötte
flera personer, som skulle gå ned. Då jag, innan vi
kommo in i byggningen, utifrån granskat den,, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
