Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LV. Storm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
987
jag ßåg, att brådsida rådde nere vid stranden, att
karlar sprungo med linor från ett där befintligt
gångspel ,och trängde in i en krets af gestalter, som dolde
honom for mig. Sedan såg jag honom stå ensam
i sjömanströja och byxor med en lina i handen eller
om handlofvens en annan slagen om lifvet, och ett
litet stycke därifrån åtskilliga af de styfvaste karlarna
fasthållande den sista linan, som han själf lagt slak
vid sina fötter.
Vraket höll nu på att bräckas, det såg till och med
mitt ovana öga. Jag såg, att det delade sig på
midten och att den ensamme mannens lif hängde
på en tråd. Men han höll sig fast ännu. Han hade
på sig en underlig röd mössa — inte lik en
sjömansmössa utan af vackrare färg —, och då de få
sviktande planborna mellan honom och döden gungade
och knakade, och dödsklockan i förväg börjat ringa
öfver honom, sågo vi alla hur han svängde mössan.
Jag såg det, och jag trodde jag skulle bli galen, då
hans rörelse återkallade minnet af en fordom älskad
van.
Ham gaf akt på hafvet, där han stod ensam med
andlös tystnad bakom sig, stormen framför sig; nu
drog sig en väldig våg från stranden, och med en
blick tillbaka på dem som höllo i linan, hvilken var
fastgjord om hans midja, störtade han i efter vågen
och brottades i nä5ta ögonblick med vattnet, steg
på vågkammarna, föll med vågdalarna, försvann i
skummet och drogs åter i land. De halade in
honom hastigt.
Han hade skadat sig . Från den plats där jag stod
såg jag blod i hans ansikte, men han kostade ingen
tanke på det. Han gaf dem visst några föreskrifter
om att lämna honom mera frihet — det tyckte jag
mig finna af armens rörelse — och så var han ute
igen.
Och nu styrde han åt vraket, steg på vågkammarna,
sjönk i vågdalarna, försvann i det yrande skummet,
fördes an in miot stranden ,än ut mot vraket, kämpande
tappert och ihärdigt. Afståndet var ingenting, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
