Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVI. Det nya såret och det gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
vägen syntes flera; men till sist omgifves vi endast
af den dystra natten, den öppna slätten och af askarna,
mina vänner sedan barndomen.
En mild höstdag vid middagstiden, då marken
doftade af fallna löf och än flera sådana i vackra
skiftningar af gult, rödt och brunt sutto kvar på
träden, genomstrålade af solen, anlände jag till
High-gate. Sista milen gick jag, begrundande hvad som
förelåg mig att göra, och jag gaf tillsägelse om att
vagnen, som följt efter hela natten, skulle hålla tills
den fick order att köra fram.
Då jag kom fram till byggningen, var den sig
ungefär lik som vanligt. Icke en rullgardin var
uppdragen, ej spår till lif förmärktes på den tomma, sten*
lagda gården med dess täckta gång, som ledde till
den aldrig begagnade porten. Stormen hade
fullkomligt: lagt sig, och allt var orörligt.
Först hade jag icke mod att ringa på vid grinden,
och när jag gjorde det, tycktes mitt ärende tala i
själfva klockljudet. Den lilla husjungfrun kom ut
med grindnyckeln ,i handen, och hon såg mycket
allvarligt på mig, då hon öppnade grinden och sade:
»Ursäkta, sir, men är ni sjuk?»
»Jag har varit mycket upprörd, och jag är trött.»
»Har någonting händt ? — Mr. James ? —»
»Tyst!» sade jag. »Ja, någonting har händt, som
jag måste meddela mrs. Steerforth. Är hon hemma ?*
Flickan svarade helt ängsligt, att hennes fru
numera sällan var ute, ens i vagjn, att hon höll sig
inne i sitt rum, aldrig tog emot främmande men
säkert tog emot mig. Hennes fru var uppstigen och
miss Dartle var hos henne. Hvad skulle hon säga
henne ? i
Efter att strängt ha ålagt flickan att vara
for-siktig i sitt sätt samt bara lämna mitt kort och
säga, att jag väntade, satte jag mig ned i salongen,
där jag nu stigit in, och afvaktade hennes återkomst.
Rummet: såg icke så trefligt och bebodt ut som
förr, och luckorna voro halft tillslutna. Harpan hade
icke blifvit begagnad på mången god dag. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
