Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVII. Emigranterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOOO
»Och det gör jag med I» sade Agnes och log.
Mr. Micawber begaf sig genast ned till
skänkrummet, där han tycktes vara som hemma, och i
sinom tid återvände han med en rykande mugg. Jag
kunde inte undgå att märka, att han skalade
citronerna med sin egen fällknif, hvilken, som det passade,
sig för en nybyggares knif, var omkring en fot lång
och som han sedan ej utan en viss skrytsamhet af-,
torkade på sin rockärm. Mrs. Micawber och de båda
äldsta barnen voro, efter hvad jag nu fann, försedda
med liknande fruktansvärda verktyg, under det att
alla de yngre barnen hade en träsked fastsurrad
kring midjan. I tanke på det stundande sjölifvet och
lifvet i snårskogen serverade mr. Micawber sin hustru
och sin äldsta son och dotter punsch — icke i
punschglas, hvilket lätt gått för sig då det fanns en hel
hylla full med sådana inne i rummet — utan i de
afsky värdajste små tennbägare, och aldrig har jag
sett honom så förtjust som då han, efter att ha druckit
ur sin egen kvartersbägare, stoppade den i fickan vid
aftonens slut.
»Vi öfvergifva det gamla hemlandets lyx och
öfverflöd», sade han, lycklig i känslan af denna
försakelse. »Skogens inbyggare kunna naturligtvis icke
vänt,a sig att dela de förfinade vanor, som göra,
sig gällande i de frias land.»
I dets,amma kom en gosße in och sade, att det
var någon därnere, som bad att få tala med mr.
Micawber.
»Jag känner på mig», sade mrs. Micawber och
ställde ifrån sig tennbäg,aren, »att det är en medlem
af min familj.»
»I så fall, min vän», anmärkte mr. Micawber med
sin vanliga hetta, då detta ämne kom på tapeten,
»torde denna medlem af din familj — hvem nu han,
hon eller det må vara — som så länge låtit oss vänta,,
ursäkta, att jag nu låter medlemmen själf vänta tills
det faller sig lägligt för mig.»
»Micawber», sade hans hußtru med sänkt röst, »i
en stund som denna —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
