Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVII. Emigranterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioi 8
barn på pallar eller i dvärglika länstolar. Andra
misströstade om att finna en hviloplats och gingo helt
bekymrade af och an. Från dibarn, som väl ej
lefvat mer än en vecka eller två, till böjda åldringar,
som icke tycktes ha mer än en eller två veckor kvar
att lefva; från landtmän, som bokstafligen förde med
sig Englands jord på sina stöflar, till smeder, som
visade prof af dess sot och rök på sin hud, tycktes
alla åldrar och yrken vara sammanförda inom
mellan-däckets trånga gränser.
Då mitt öga öfverför platsen, tyckte jag mig se,
sittande vid en öppen port, med ett af
Micawber-barnen bredvid sig, en gestalt som påminde om Emily.
Min uppmärksamhet drogs först dit af att en annan
gestalt: skildes från den med en kyss, och då denna
senare gled bort i vimlet, trodde jag mig känna igen
— Agnes. Men under brådskan och virrvarret på
platsen och oredan i mina egna tankar förlorade jag
den snart ur sikte och hade blott det klart för mig,
att nu uppmanades alla främlingar att lämna
fartyget, att min gamla sköterska satt och grät på en
kista bredvid mig och att mrs. Gummidge, biträdd
af en yngre svartklädd kvinna, var ifrigt sysselsatt med
att ordna mr. Peggottys resgods.
»Är det något ni har att säga mig nu till sist,
master Davy?» frågade han. »Är det något som
blifvit glömdt, sä säg det innan vi skiljas.»
»Endast ett!» sade jag. »Martha!»
Han rörde vid den af mig nyss observerade unga
kvinnans axel, och Martha stod framför mig.
»Gud välsigne er, ni gode man!» utropade jag.
»Ni tar henne med er I»
Hon svarade i hans ställe genom att brista i
tårar. Jag fick ej fram ett ord, men tryckte hans hand,
och om jag någonsin älskat och ärat en man, älskade
och ärade jag honom af hela min själ.
Alla obehöriga strömmade nu från fartyget. Det
svåraste profvet återstod mig än. Jag sade honom
hvad den ädle ande, som nu gått hädan, gifvit mig i
uppdrag att framföra som hans afskedshälsning. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
