Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXII. Ett ljus lyser på min väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1073
Vi funno henne sittande framför elden med
glasögonen på.
»Hvem i all världen är det du har med dig?»
sade min tant och försökte se genom halfmörkret.
»Agnes», svarade jag.
Som vi kommit öfverens om att först ingenting
säga, blef min tant litet bragt ur koncepterna. Hon
sände mig en förhoppningsfull blick då jag sade
»Agnes», men då hon märkte, att jag såg ut som
vanligt, tog hon misströstande af sig glasögonen och
gned sig på näsan med dem.
Icke desto mindre hälsade hon hjärtligt på Agnes,
och snart sutto vi vid middagsbordet i det upplysta
rummet därnere. Min tant satte två eller tre gånger
på sig glasögonen för att återigen se på mig, men tog
lika många gånger helt besviken af sig dem igen och
gnuggade sig på näsan med dem, till stor förskräckelse
för mr. Dick, som visste, att detta var ett dåligt
tecken.
»Apropå, tant lilla», sade jag efter middagen, »så
har jag nu talat med Agnes om hvad ni berättade
för mig.»
»I så fall, Trot», ßvarade min tant och blef röd
sota en pion, »har du gjort orätt och brutit ditt
löfte.» | ; ;
»Tant måtte väl inte bli ond? Det blir ni nog
inte, om jag talar om för er, att Agnes visst inte har
något olyckligt tycke.»
»Hvad pratar du nu för dumheter ?» sade min tant.
Som min tant föreföll litet missnöjd, ansåg jag det
bäst att göra slut på hennes missnöje. Jag tog Agnes
under armen, och så gingo vi och ställde oss bakom
hennes stol och lutade oss ned öfver henne. Min tant
slog ihop händerna, stirrade på oss genom glasögonen
och fick för första och enda gången under hela den
tid jag känt henne ett hysteriskt anfall.
Detta gaf anledning att tillkälla Peggotty. I samma
ögonblick min tant kom till sans igen, flög hon på
Peggotty, kallade henne en enfaldig gammal toka,
tog henne i famn och kramade henne. Därefter tog
68. — Dickens, David Copperfield
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
