Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXIII. Ett besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioi 79
»Jag vet inte riktigt, för jag ser henne ju hvar
dag, men ibland har jag allt tyckt det. Smärt och
liten», sade mr. Peggotty och såg in i elden, »litet
färd, milda, sorgsna blå ögon, ett fint ansikte, ett
täckt hufvud, något framåtböjdt, en låg röst och ett
sätt — som nästan kan kallas skyggt. Sådan är Em’ly.»
Vi gåfvo under tystnad akt på honom där han
satt och fortfor att blicka in i elden.
»Somliga tro, att hon varit olycklig i kärlek», sade
han, »andra, att hennes giftermål af brutits genom
döden. Ingen vet hur det hänger ihop. Hon kunde
ha blifvit väl gift många gånger om, ’men morbror’,
säger hon till mig, ’det är förbi för alltid med den
saken för mig.’ Glad är hon, då hon är tillsammans
med mig, tillbakadragen i andras närvaro. Hon kan
gå hur långt som helst när det är fråga om att
undervisa ett barn eller sköta en sjuk eller göra en ung
flicka en tjänst med anledning af hennes bröllop —
och det har hon ofta gjort, fastän hon aldrig varit
med på något— ; mycket öm är hon om sin morbror,
mycket tålig, omtyckt af gammal och ung, eftersökt
af alla som ha bekymmer. Sådan är Emlyl»
Han förde handen öfver ansiktet och blickade
med en till hälften undertryckt suck in i elden.
»Är Martha kvar hos er ?» frågade jag.
»Martha», svarade han, »blef gift, master Davy,
redan andra året. En ung jordarbetare, som på väg
till torget körde förbi hos oss med sin husbondes
långkärra — en resa på öfver fem hundra mil fram
och tillbaka — erbjöd henne att bli hans hustru
—-det är nämligen ondt om kvinnfolk där — och sedan
slå sig ned i vildmarken med honom. Hon bad då
mig sanningsenligt berätta honom hennes historia, och
det gjorde jag. De blefvo gifta och bo nu fyrahundra
mil från alla andra röster än deras egna och fåglarnas.»
»Mrs. Gummidge då?» sade jag.
Där måtte jag ha slagit an en angenäm sträng, ty
mr. Peggotty brast plötsligt ut i gapskratt och
började gnida benen med begge händerna, alldeles som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
