Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmakt, Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMAKT.
19
Naturen eller Guds allmakt? — En otrogen kom
alltid fram med det nu så vanliga slagordet, att naturen
vore alldeles tillräcklig för att vara hans Gud. En kristen
predikant bad honom en gång, att han skulle vara så god
och upplysa de närvarande om, hvad naturen vore för
något. Naturdyrkaren svarade, att det vore ju en sak som
hvarenda människa hade reda på. »Nå, då är det ju så
mycket lättare för er att säga oss det», menade predikanten.
Nu började »naturvännen» och sade: »Naturen, ja naturen
är just — naturen.» Åhörarne fingo naturligtvis mycket
muntert och den »vise» mannen drog sig för den gången
något snopen tillbaka. (Spurgeon).
Fästet förkunnar hans händers verk. — Den
berömde geografen Karl Ritter blef en gång enträget
uppmanad att skrifva summan af sin världsåskådning i ett
minnesalbum. Han skref då i detsamma de bekanta orden i
Davids 19:de psalm: »Himlarna förtälja Guds ära och fästet
förkunnar hans händers verk.» ("Pestalozzi).
En astronoms bevis för en allsmäktig skapare. —
Astronomen Atanasius Kirchner hade en vän, som förnekade
Guds tillvaro och som icke ville taga några skäl, hvarmed
man sökte bemöta hans villfarelse, för giltiga. En gång fick
Kirchner besök af sin vän, men då han icke lät störa sig i sitt
arbete, började vännen gå och se sig omkring i hans sal
Härunder fick han syn på en mycket vacker himmelsglob,
hvilken Kirchner med afsikt ställt undan i ett hörn. Med
stort nöje betraktade hans vän globen och frågade slutligen,
hvem som vore ägare till den och hvem som hade gjort den.
Kirchner svarade, att han icke vore ägare till densamma
och att ingen hade gjort honom, utan att han måste hafva
kommit på sin plats af någon tillfällig slump. »Det där är
ju löjligt!» utropade den främmande innerligt förargad och
vardt mycket ond på Kirchner. — »Du vill icke tro»,
svarade denne, »att den liär lilla obetydliga tingesten har
uppkommit af sig själf, huru kan du då påstå, att den mycket
större och härligare urbilden, sådan som vi nu se och
beundra den, har blifvit till af en slump?» Vännen kände sig
slagen med sina egna ord och hade ingenting att invända.
Med tiden öfvergaf han också sin förnekelse och lärde sig
tro på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
