Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allvetenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
ALLVETENHET.
Strötankar: Allvetenhet är den egenskapen hos Gud, att han på det nogaste
känner och vet allt. Detta ålägger oss alt allestädes frukta honom och
ieke söka några gömslen, där vi tro oss kunna vara fördolda med våra
synder. — I bönen kunna vi nalkas den allvetande, ty han fattar ju äfven
våra tysta suckar. — Innan något sker vet du, Gud, att det skall ske; och
du har icke behof af, att någon underrättar dig om hvad som händer på
jorden (Kempis.) — Den som räknar vattendropparna i hafvet, räknar
äfven alla tårar, som ett människoöga utgjuter.
Herren ser mig. — En from man lät inrätta sin
kammare så, att han på bordet hade bilden af den korsfäste,
framför hvilken låg en uppslagen, flitigt begagnad bibel, på
väggarna hade han här och där rundt omkring låtit måla
ett öppet öga, från hvilket ljusstrålar utgingo, och öfver
hvarje öga stod: »JEHOVAH» jämte detta tillägg: »Hans
ögon se uppå hvars och ens väg och han skådar på alla
våra stigar. Mörkret är icke nog mörkt för att skyla
öfver-trädarna.»
Fruktar du den allvetande Guden? — I Silo,
brödra-församlingens missionsanstalt i Sydafrika, bland de vilda
tambukkerna, råkade infödingarna på sitt gamla vis i en
häftig strid på juldagen 1833, då missionären helt sorglös satt
inne hos de sina. Han skyndade genast till stridsplatsen och
lyckades snart med hjälp af de bättre sinnade att förebygga
blodsutgjutelse. Vid detta tillfälle var en kristen kvinna vid
namn Vilhelmina, hvilken tjänstgjorde som tolk, sysselsatt
med att under all möda lugna en förbittrad kämpe. Men
denne skrek i fullt raseri till henne: »Hvad har du med
mig att göra? Jag hyser icke den ringaste fruktan för
någon människa!» Lugnt, men allvarligt yttrade hon då till
honom: »Hyser du då icke heller någon fruktan för den
allvetande Guden, för hvilken sådana ting som dessa äro en
styggelse!» -— »Jo», svarade hedningen, »Gud ensam fruktar
jag». Med dessa ord lade han äfven bort vapnet, som han
hade i sin hand.
Gud ser och vet allt. — En missionär predikade en
gång för hedningarna om Guds allvetenhet och sade, att Gud
ser och märker äfven våra hemligaste tankar. Efter
predikans slut kom en hedning till honom och sade: »En sådan
Gud passar icke för oss. Vi föra helst ett fritt lif — och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
