Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETE.
35
kom det en dvärg sådan som Sakeus, eller en stackars fattig
änka, så sjönk bilden ihop, så att äfven de små utan någon
möda kunde skåda upp i hans ansikte. — Så är det också
med arbetet för Kristus. Goliatskraften och den största
rikedom finna här ett fält, som alltid är större än kraften och
de för handen varande medlen. Men Sakeuskraften och den
fattiga änkans skärfvar äro äfven välkomna och finna sin
användning, så att af arbetet för Kristus finnes det
egentligen något åt hvar och en, som vill göra något. Men det
är alltid en tum som gör, att vi ej räcka upp, hvilket
betyder, att en hvar måste säga: Jag gör ännu för litet.
»Respekt för bördan!» — Då kejsar Napoleon I en
dag på en gata i Paris mötte en arbetare med en tung
packning på ryggen, vek kejsaren vänligt åt sidan och sade till
sitt sällskap: »Respekt för bördan!»
Hvar och en på sin plats. — I en fabrik förrättar
icke hvar och en samma arbete eller gör det hela färdigt,
men hvar och en måste utföra det honom anvisade arbetet,
om det hela skall blifva färdigt. — Yid järnvägarna gifves
det mångahanda slag af arbete. Sålunda finnes det icke
blott direktörer och inspektörer, utan äfven kassörer,
konduktörer, lokomotivförare, bromsare, dörr- och banvaktare
o. s. v. En kan icke göra eller vara allt, men hvar och en
måste på sin plats göra hvad honom är ålagdt att göra. På
samma sätt är det också med arbetet i Guds rike. Herren
behöfver många arbetare.
Bed och arbeta! — En skolflicka skötte sig mycket
väl och kunde alltid sina läxor. En af kamraterna, som just
icke hörde till de flitigaste, frågade henne en dag: »Huru
kommer det sig, att du alltid kan dina läxor så bra?» —
»Jo», svarade hon, »jag beder alltid Gud, att jag må kunna
dem.» — »Gör du det», sade den andra, »nå, då skall jag
också försöka mig på med det.» Men ack, nästa morgon
kunde hon det oaktadt icke ett enda ord af sin läxa.
Högligen förlägen sprang hon till sin vän och förebrådde henne,
att hon narrat henne. »Jag bad», sade hon, »men jag kunde
icke ett enda ord af min läxa.» — »Kanske du icke gjorde
dig något besvär med att läsa öfver den», invände den andra.
»Läsa öfver! Läsa öfver! Nej det brydde jag mig alls icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
