Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barnuppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARN. BARNUPPFOSTRAN.
49
flickorna omkring på gräsmattorna och nedtrampade gräset
för änkan. Hon förbjöd dem det, men de lydde henne i
alla fall icke. Då gaf änkan hvardera flickan ett par
örfilar. Kyrkoherdedottern sprang gråtande hem, berättade för
sin far, hvad som händt och sade: »Aldrig i lifvet kommer
jag vidare att gå till grannas.» — »Jo», svarade fadren, »gå
genast dit och tag denna brödkaka med dig till änkan och
tacka henne, därför att hon tuktat dig. Säg henne också,
att jag skall själf komma till henne och tacka henne,
emedan hon hjälpt mig under min frånvaro att uppfostra mitt
barn.»
Ett barns vittnesbörd om sin fader. — En fader hade
en son, som varit sjuklig under en längre tid. Gossens
tillstånd syntes honom likväl icke vara så farligt, tills han en
dag kom hem till middagen och fann sin hustru i tårar.
Han frågade: »Hvad står på?» — »Sedan i morse har en
stor förändring skett med vår gosse och jag fruktar, att han
dör. Gå in och se efter, och om det verkligen är så, så säg
du honom det, jag är icke i stånd därtill», sade modren. —
Fadren gick in och satte sig vid bädden, och då han lade
handen på sin sons panna, kände han den kalla dödssvetten
och visste nu, att dödens isiga hand höll på att slita sönder
strängarna till hans unga lif, och att han snart skulle
förlora sin son. Han sade till honom: »Vet du, min käre gosse,
att du är nära döden?» — »Nej», svarade den döende, »är
det sant? Är det döden, fader, som kommer öfver mig så
här långsamt?» — »Ja, min son, du är döende.» — »Skall
jag icke upplefva aftonen?» — »Nej, du kan dö hvilket
ögonblick som helst.» — Då såg den döende sonen upp till
sin fader och sade: »Nåja, då är jag allaredan denna natt
hos Herren Jesus, icke sant, min far?» och fadren svarade:
»Jo min gosse, du skall redan denna natt vara hos
frälsaren.» Och fadren vände sig bort, ty han måste gråta, men
ville icke att hans käre son skulle se det. Men sonen såg
likväl tårarna och sade till fadren: »Du behöfver icke att
gråta för min skull. När jag kommer till himlen, går jag
genast till min Jesus och säger honom, att du sökt föra mig
till honom, så långt jag kan minnas tillbaka.» — O att alla
föräldrar måtte bemöda sig att så uppfostra sina barn för
himmelen!
4 — Nilson, De bibi. hufvudbegreppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
