Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bedja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
BEDJA.
hon sofva. Den förut så hårda kudden var liksom förvandlad.
»Det var alltså det, som fattades min kudde», hviskade hon
för sig själf. »Ty nu är den verkligen icke hård mera.»
—-Från den dagen såg man aldrig Sofie gå till sängs utan bön.
— Det är väl samma fel med så många tusen andra
hufvud-kuddar, som äro för hårda och emellanåt innehålla till och
med törntaggar, som icke låta de stackars människorna njuta
någon sömn: det finnes icke någon bön i dem!
»Skall jag bedja till slumpen?» — För några år
sedan gjorde ett fruntimmer en sjöresa. På vägen frågade
hon en matros, huru länge resan skulle komma att räcka.
Matrosen svarade: »Om Gud vill, så äro vi om vid pass
fjorton dagar i hamnen, dit vi ämna oss.» Det själfkloka
fruntimret sade: »Om Gud vill! det är ett dumt prat, vet ni
icke, att allt hvad som händer beror på
slumpen.»—Matrosen försökte att försvara sin tro, men den hårda damen
visade sin öfverlägsenhet i disputeringar, så att hon slutligen
bringade matrosen till tystnad. — Efter några dagars
segling utbröt en häftig storm, så att skeppet kastades omkring
af de fräsande vågorna likt ett äggskal, och det syntes
såsom hotade hvarje timme med undergång. Under denna
storm satt det omtalta fruntimret i kajutan gråtande och
nästan i oupphörlig dödsångest. Händelsevis kom matrosen
i något ärende dit in. Han var helt lugn, och man kunde
icke på hans anlete se hvarken fruktan eller oro. Fruntimret
frågade honom med stor ifver: »Hvad tror ni, är icke stormen
snart förbi?» Matrosen svarade: »Efter alla kännetecken
är den icke öfverstånden snart.» Den lärda damen återtog:
»Ack men så bed för oss,’att vi må blifva räddade. Jag är
alldeles tillintetgjord af förskräckelse.» Sjömannen såg på henne
med en allvarsam och betydelsefull blick och svarade:
»Skall jag bedja till slumpen?»
Bönen en makt. — Arkimedes († 212 f. Kr.),
forntidens störste matematiker och häfmaskinens uppfinnare, sade
en gång: »Gif mig en punkt utom jorden och jag skall
lyfta henne ur sitt läge.» — En sådan stödjepunkt hade t. ex.
Elia funnit i bönen, och på denna stödjepunkt satte han icke
blott jorden i rörelse utan äfven himmelen, i det han först
genom sin bön nedkallade Guds eld på altaret och strax
därefter regn öfver den törstande jorden. — Hvarje sann kris-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
