Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bekänna. Bekännelse. Vittnesbörd - Belöning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 bekänna. bekännelse. vittnesbörd. belöning.
genom sin fasta vilja ett märkligt inflytande på dem, och
hans böner och trogna samtal med dem blefvo slutligen
medel till fleras omvändelse. — Månne vi icke af detta
exempel kunna lära, att vi icke böra ringakta våra första
öfver-tygelser om frälsningsbehof och nåden i Kristus. Om vi
också icke äro några kristna, men hafva en inre åstundan
att blifva det, så må vi icke hålla det hemligt utan öppet
och fritt bekänna Kristus. Vi hafva behof af råd och
deltagande från dem, som redan hafva hunnit något längre på
lifvets väg. Dessa kunna blifva oss en god hjälp, ocli vårt
föredöme kan då lända därtill, att äfven andra därigenom
föras till frälsaren.
En kristusbekännare. — Gustaf II Adolf framstod
alltid för sitt folk och sina soldater under 30-åriga kriget som
en sant gudfruktig konung. Han sjöng och bad offentligt
med sina soldater och blygdes icke bekänna den Herre, för
hvars ära han kämpade. Därför hålles också hans namn i
stor ära af alla sanningens vänner.
Belöning.
Bibelställen: Jer. 31: IG. Matth. 5: 12. Ebr. 11: 26.
Bibliska exempel: Elisa belönade den sunemitiska kvinnan (2 Kon. 4);
Mordakais belöning af Ahasverus (Est. 6) o. s. v.
Ett kungligt löfte. — Då Fredrik af Preussen (»gamle
Fritz») drog med sin segerrika här från land till land, tjänte
bland hans grenadjärer en ung soldat, som, tapper ända till
oförvägenhet, en dag satte sitt lif på spel vid eröfringen af
en skans. — Under fäktningens hetta föll konungens blick
på honom. »Bra, kamrat, du skall ha korset!» ropade han
— Grenadjären vardt öfverlycklig genom sin konungs ord
och kämpade som ett lejon samt var därvid så stolt och
strålande af fröjd, som om tapperhetskorset redan blixtrade
på hans bröst. — Löftet blef emellertid förgätet, konungens
tankar funno honom icke vidare och korset uteblef. Han
var likväl icke så synnerligen ledsen härför, ty han hade
ju sin konungs ord, som icke kunde brytas, och vänta —■
nå det kunde han nog göra. Han tågade med hären och
deltog i hans strider år efter år utan något tvifvel i det
trogna hjärtat och gjorde oförtrutet sin skyldighet. Skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
