Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dop. Döpa. Döpare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
DOP. DÖPA. DÖPELSE.
Kristus (Gal. 3: 27), trolofvar sig med honom (1 Kor. 12: 13), skänker
honom lif och salighet (Rom. 8: 17; Mark. 16: 16). 2) Elddopet,
hvarmed förstås det straff, som skall drabba dem, hvilka förkasta den nåd,
som genom döpelsen erbjudes. 3) Kors- och lidandedopet, hvarmed en
sann Jesu efterföljare måste vara beredd att döpas. 4) Johannesdopet,
som var ett bättringens och förberedelsens dop.
Liknelse: En ordentlig husmoder dammar hvarje dag sina husgeråd, på det
de icke alldeles må blifva öfverhöljda med smuts och sålunda svåra eller
omöjliga att rengöra. En försiktig och god skeppare låter dagligen
länspumpa sitt fartyg. Vill människan behålla ett rent hjärta, så är det
nödvändigt att hon dagligen bortfejar all smuts därur och bevarar sitt
samvete rent genom daglig pröfning och undersökning af detsamma, annars
fylles det med all orenlighet, så att hon slutligen själf skall sky och
skämmas för att gå ditin för att skåda förödelsens styggelse.
Strötankar: Barndopet har i allmänhet blifvit en sedvänja, ett tillfälle att samla
sina vänner omkring sig och undfägna dem. Man besinnar ej att de
små barnen skola föras till Kristus för att af honom välsignas, och när
man själf är till någon ålder kommen, så tänker man icke på den nåd,
som man redan i den späda barndomen undfick af Gud och som å hans sida
icke kan rubbas, ty vår otrohet kan icke göra Guds trohet om intet. Det
bör dock vara oss en tröst i all andlig nöd, att vi äro döpta till Kaistus
oeh hafva blifvit upptagna till Guds nådebarn och begåfvade med hans
faderskärlek, samt att denna kärlek står fast och icke behöfver ånyo
för-värfvas, allenast vi återvända till Herren. Vi böra ock minnas, att vi
genom döpelsen invigdes till Jesu tjänst, och erinran därom borde förvara
oss emot allt, som är honom misshagligt. (P. J. Emanuelson.) — Dopet
är dörren till himmelen. (Augustinus.) — Att döpas i Guds namn är
icke att döpas af människor utan af Gud själf. För den skull, ehuru det
sker af människor, så är det dock i sanning Guds eget verk. (Luther.)
Dyrbara pärlor. — Drottning Kleopatra hade inbjudit
Antonius till en dyrbar måltid och framsatte ingenting annat
för honom än en skål med ättika. Men hon hade däri
nedlagt för att upplösas en äkta pärla, som kostade öfver
etthundratusen kronor. På samma sätt är till synes
dopvattnet ingenting annat än »simpelt vatten», men Gud har
däri nedsänkt alla himmelens skatter och förvandlat hvarje
droppe däraf till oskattbara pärlor.
Huru högt uppskattar du ditt dop? — Ludvig den
helige, konung af Frankrike, sade en gång: »De tre göpnar
vatten, med hvilka jag begöts vid min döpelse, äro för mig
långt dyrbarare än den konungakrona, som jag nu bär på
mitt hufvud.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
