Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dö.
115
Bibliska exempel: Troendes död: Abraham (1 Mos. 25: 8); Isak, Jakob (1
Mos. 35: 29; 49: 33); Mose (5 Mos. 34: 5); rof våren (Luk. 23: 43);
Dorkas (Apg. 9: 37). — Ogudaktigas död: Akab (1 Kon. 22: 34); Judas
(Matth. 27: 5); Ananias och Safira (Apg. 5: 9, 10); Herodes (Apg.
12: 23).
Ordspråk: Ju rikare man är, dess svårare är det att dö. — Håll hvarje dag
för den sista! — Ju djupare spiken är indrifven i väggen, dess svårare
är det att draga ut den.
Tänkespråk: Lef så, som du skall önska hafva lefvat, när du dör. — Lär dig
dagligen af de lefvande att dö, — af de döende att lefva!
Strötankar: Kristen må man vara — icke för att kunna förstå allt möjligt i
himlen och på jorden, utan därför att hvarje människa måste dö. (1.
Turgenjev.) —• Ar du ej i dag beredd att dö, hur kan du då vara det
i morgon! (Kempis.) — Låt oss dagligen dö och gå med oss själfva till
grafven. (Ahlfeldt.) — Hvad är att dö? Det är att höja s’g från
skenet af lif till sant lif. Dö, det är att upphöra att synda, upphöra att
lida, vara svag och eländig, fj. Gerhard.) -— Ett barn under sju år dör
gladt utan någon fruktan för döden. Men då vi växa till och blifva äldre,
sker det, att vi få erfarenhet af död och fördömelse, och vi frukta för
döden. (Luther.) — Den rike dör två gånger: Ena gången när hans
hjärta måste skiljas från rikedomen, andra gången, när själen skall skiljas
från kroppen. (Krysostomus.) — En urmakare förfärdigade tre ur, af
hvilka det första var försedt med denna skrift omkring urtaflan: »Du vet
icke, hvilken timme husets herre varder kommandes, det andra hade
denna skrift kring timsiffrorna: >En af dessa blir din sista stund», på
det tredje stod att läsa mellan timmarna: i Alla träffar, den siste dödarn.
Den rättfärdiges sista stunder. — Sedan Johan Arndt,
författaren till »Den sanna kristendomen», hållit sin sista
predikan öfver dessa orden i 126 psalmen: »De som med
tårar så skola uppskära med jubel», nedlades han på
sjukbädden, från hvilken han sedermera aldrig skulle resa sig.
Några timmar före bortgången var hans själ mycket orolig,
hvarför han bad flera gånger: »Herre, gå icke till doms
med din tjänare, ty för dig är ingen lefvande rättfärdig».
Hans hustru, som satt vid hans sida, erinrade honom då
orden i Joh. 5: 24: »Den som hör mitt tal och tror den som
har sändt mig, han har evigt lif och kommer icke i dom,
utan har öfvergått från döden till lifvet.» Knappt hade hon
upprepat dessa ord, förrän Arndt föll i en ljuflig slummer,
ur hvilken han plötsligt uppvaknade och utropade: »Jag har
skådat hans härlighet, såsom den af Fadren enföddes
härlighet. O det var en härlighet, som intet öga sett och intet
öra hört!» — På aftonen samma dag frågade han hvad tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
