Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fromhet. Gudsfruktan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEOMHET. GUDSFRUKTAN.
159
solsken, hvarken regn eller eljes någon växling inom
naturen kan i detta stycke komma henne att missvisa. Hon
är lika tillförlitlig som en magnetnål. Denna blomma
likaväl som solrosen kan gifva oss en likaså härlig som viktig
lärdom. Och hvilken då? Jo, liksom kompassblomman med
sina blad beständigt visar mot norden och solrosen med sin
blomma alltid är vänd åt solen, så skola vi — gamla och
unga — beständigt hafva vår blick på Jesus, trons
begyn-nare och fullkomnare. (Ebr. 12: 2.) Alla fromma och
gud-fruktiga människor se alltid på sin Mästare för att kunna
rätt följa honom efter.
Vid faderns hand. — Det var en skön vinterdag, på
hvilken en fader med sin lille son begaf sig på väg för att
bestiga ett brant, halkigt berg. Den lille var full af jublande
glädje och hoppade lekfull vid fadrens sida, tills han
slutligen halkade och föll och skadade sig rätt illa. Emellertid
kunde han åter stiga upp, och sedan han rest sig, sade han:
»Fader, det är bäst att jag fattar dig vid handen.» — Med
detsamma fattade han ett finger af faderns hand. Snart
snafvade han igen och föll till marken. Han stod dock åter
upp och fattade ett säkrare tag i fadrens hand. Men än en
gång släppte han sitt tag och föll. Då sade han: »Fader,
det är nog bäst, att du tar min hand i din!» Så skedde
också, och nu tillryggalade man vägen utan någon vidare
olycka. — Af denna mycket enkla berättelse kunna vi
erhålla en viktig lärdom. Så länge vi som kristna äro
öfverlämnade åt oss själfva, skola vi på vår resa genom lifvet
ofta och på många sätt snafva och falla. Vi skola icke kunna
öfverstiga de branta höjderna, de farliga klipporna, icke
undkomma satans nät och snaror, utan komma på fall, därest
icke den himmelske Fadern tager oss i sin vård och leder
oss säkert genom alla faror med sin starka hand.
Gudaktighet gör ett förnöjsamt sinne. — Pastor
Ober-lin i Steinthal var en man af ett ovanligt skarpt och klart
förstånd. Och då hans hjärta därtill var upplyst af Guds
Ande, och hela hans varelse därför var ljus, så bedömde han
de jordiska tingen från en riktig synpunkt. Han gjorde
ganska mycket för att hjälpa andra, mycket litet för sig
själf. De ynglingar som voro i hans pension förundrade sig
häröfver. En af dem sade en gång: »Nej, ni lefver alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
