Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förebild. Föresyn - Föredöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
FÖREBILD.
FÖRESYN.
FÖREDÖME.
undersåtar, så måste jag likväl åtminstone visa, att det är
möjligt att vara rättvis äfven i det minsta.»
Han såg på Kristus. — Hertig Gottfrid af Bouillon
förde korsfararhären under outsägliga mödor och faror till
Palestina, där han slutligen lyckades eröfra Jerusalem. Då
man därefter ville utropa honom till konung och sätta en
gyllene krona på hans hufvud, afböjde han det med dessa
ord: »Må Gud bevara mig ifrån att bära en konungakrona,
där min Herre och frälsare burit en törnekrona!»
Föredöme. (Se äfven Inflytande och Förebild.)
Bibelställen: Joh. 13: 14. 2 Kor. 9: 2. Jak. 5: 10.
Godt föredöme: Hanoks fromma vandel (1 Mos. 5: 22); Noah (1 Mos. 6: 8,
9); Josef (1 Mos. 39); Daniel (Dan. 1); Jesus (Joh. 13: 15). Dåligt
föredöme: Potifars hustru (1 M03. 39: 7 ff.); Ahab (1 Ivon. 16: 30);
Isebel (1 Kon. 19: 2); Ananias och Snfira (Apg. 5: 1—10).
Liknelse: Den som uppmanar till det goda, men själf gifver ett dåligt
föredöme, är lik en människa, som bemödar sig om att tända upp en eld, men
därvid alltjämt gjuter vatten på lågan.
Strötankar: Du, som yfs af din högt prisade bildning och (ror dig mycket
öfverlägsen, gå och låt dig undervisas af de fromma, de redliga, de i
världslig ställning så underordnade, men i det andliga lifvets klarhet och styrka,
innerlighet och rikedom så högtställda (C. D. af Wirsén.) — Den som
lär andra, men icke framställer sig själf som ett föredöme och gör hvad
han lär, beröfvar sin undervisning allt eftertryck. (Lactantius.)
Omvändelse genom ett godt föredöme. — En
lärling, som från barndomen fruktat Gud, kom till en mästare,
hvars gesäll var en afgjord fiende till all gudsfruktan. Han
vardt därför gramse på lärlingen, så att han icke ville lära
honom någonting och därtill trakterade han honom ofta med
hugg och slag för att, såsom han plägade säga, drifva
gudsfruktan ur honom. Men härigenom vardt ynglingen dess
mer ifrig att bedja äfven för gesällen, sin plågoande. Detta
fortgick under två år. En gång, när han låg på sina knän
och anropade Gud, hörde han gesällen komma. Han stod
då mycket skyndsamt upp, emedan han fruktade att blifva
misshandlad. Men gesällen tilltalade honom vänligt och
sade: »Blif icke förskräckt, jag skall icke göra dig något
ondt. Jag har nu under två år försummat att lära dig nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
