Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föredöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖREDÖME.
181
äfven åtskilliga grannars kreatur. Djuren, som hon vårdat,
frodades godt, och Brita, som ansåg att man kunde tala med
Gud om det allra minsta, sade, då någon undrade, hur hon
kunde hafva så stor tur med korna: »ser du, jag beder för
kreaturen.» Mången skall draga på munnen åt denna tro;
för oss afspeglar yttrandet det fromma barnasinnet. Brita
var välgörande; hon bar mången sparad matbit, mången
risknippa till dem, som saknade föda och bränsle; men hon
uppmanade de nödlidande till flit och omtänksamhet och
tålde ej, att man »latades». Ytterst kyrksam, saknades hon
sällan i templet, hvars blotta anblick var henne så kär, att
hon sade: »när jag kommer till kyrkan, ville jag kyssa själfva
murarna.» Hon afled på sommaren 1874 och fröjdade sig
under sin sjukdom åt brudens ord i Höga visan: »Se,
vintern är förgången, regnet är öfverståndet och är sin väg.
Blomstren äro utgångna på marken; vårtiden är kommen
och turturdufvan låter sig höra i vårt land.»
2. Långa Mait.
En dalakvinna, som allmänt kallades »Långa Mait», var
född 1804 af fattiga föräldrar och blef gift 1830, men
förlorade efter tio års äktenskap sin make genom döden.
Sedan barnen vuxit upp och kommit på olika håll, biträdde
hon i en del hus med göromål och var särskildt anlitad för
hjälp med skörden och potatisupptagningen. Förnöjsamhet
och glädje lyste i hennes ansikte. Under helgen var hon
en gärna sedd gäst i prostgården; hon bibehöll för öfrigt
den gamla sockendräkten och sågs ofta, iklädd denna vandra
till kyrkan. Hon hade djup vördnad för läroämbetet och
tillbrakte, lik Hanna i skriften, helst sin tid i templet; de
enskilda nattvardsgångarna behagade henne icke, hon ville
mottaga sakramentet i kyrkan och efterfrågade då, i sitt
djupa, ödmjuka behof af nåd, aldrig fariseiskt om s. k. trogna
eller otrogna voro omkring henne vid nattvardsbordet. Hon
afled vid sjuttiofem års ålder, upplyfte i dödsstunden sina
händer och sade med tydlig röst: »Jag är Jesu brud och
han min brudgum.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
