Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förhärda. Förhärdelse. Förstocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
FÖRHÄRDELSE. FÖRHÄRDAD.
himmelen, där alla vedtjufvar hafva sitt hem», utropade han
skrattande. I samma ögonblick halkade han, föll ned under
ett klagoskri och blef liggande död på marken.
Ve dem, när jag viker ifrån dem! Os. 9: 12. — En
man lefde jämte sin fullvuxne son i spel och dryckenskap.
Alla hans själasörjares varningar voro fruktlösa. En gång
anmälde sig denne man till den heliga nattvarden och fick
då mottaga de allvarligaste förmaningar. Han lofvade allt
och gick till den heliga nattvarden, men började redan samma
dag sitt gamla syndalif och rucklade med sin son till långt
inpå natten. Dagen därpå blef han sjuk. Sonen kallade
prästen. Denne kom och fann den sjuke sittande i sängen.
Alla frågor angående sin sjukdom besvarade han noggrannt,
men då prästen uppmanade honom att beställa om sitt hus,
ty han måste nu måhända dö, föll den sjuke ned i sängen
och somnade. Prästen blef förskräckt, och sonen for häftigt
ut mot fadern samt reste åter upp honom. Men vid första
ord af andlig beskaffenhet, som prästen åter uttalade,
insomnade den sjuke ånyo. När han åter blifvit upplyftad,
grät han och sade: »Herr kyrkoherde! jag kan icke annat,
så snart ni börjar tala, träffas jag däraf som en blixt, så att
jag måste sofva.» Då talade prästen med honom om husliga
ting och fick riktiga svar. Därpå öfvergick han än en gång
till talet om hans själs angelägenhet. Men den sjuke
insomnade vid första ordet. — I detta tillstånd dog den olycklige
redan samma natt.
Förhärdade missdådare. — Man har sett missdådare,
som rökt sin pipa ända till afrättsplatsen och där lugnt
knackat ut askan mot stupstocken för att sedan lägga sitt
hufvud däröfver. — En sådan förstockelse kallar världen
för hjältemod.
För sent! — En dotter kände sig dragen af den
gudomliga nåden och ville lämna sitt lif i synden. Men hennes
fader satte sig däremot. Hon gaf slutligen vika för hans
vilja och återgick till sitt förra världslif. — Men nu blef
hon plötsligt sjuk. Samvetet vaknade. Hon sökte Herren
men kunde icke finna honom. Full af förtviflan sade hon
till sin fader: »Då Herren ville mottaga mig, hindrade du
mig, nu hör han mig icke, när jag ropar till honom!» — I
detta tillstånd dog hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
