Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSYN. FÖRTAL.
201
skilja blommorna i trädgården. För att om möjligt blifva
fri från denna plågsamma känsla, skyndade jag in i mitt
rum, och mitt vanliga lugn återkom icke, förrän ryttarna
blifvit af skickade.» Denna berättelse rörde ända till tårar
den resande, som i egendomsherrns hus åtnjöt den ömmaste
skötsel. Stråtröfvarna blefvo sedan gripna och utstodo snart
ett välförtjänt straff.
Guds murar. — Den fromme Felix af Nola hade genom
sin glödande nitälskan för Kristi rike förskaffat sig många
mäktiga fiender, hvilka beslutat att taga hans lif. Han
begaf sig då skyndsamt på flykten. Men fienderna fingo
kunskap härom och förföljde honom genast. Då Felix såg, att
de snart skulle hinna upp honom, gömde han sig i en
gammal ihålig mur, som låg nära landsvägen. Han vågade dock
icke tro sig säker där, ty han antog, att fienderna skulle
genomsöka hans gömställe. Men Gud ville rädda sin tjänare
och lät därför en liten spindel genast väfva sin väf utanför
ingången till hålan. När fienderna kommo fram var väfven
färdig. »Undersök den där hålan!» befallde anföraren. En
af manskapet gjonde så; men han hade knappast kastat en
blick däråt, förrän han ropade: »Här är han inte, ingången
är alldeles öfverspunnen med spindelnät.» —• »Framåt!»
befallde anföraren, och Felix förföljare redo därifrån. —
Härifrån kommer talesättet: För den, som Gud beskyddar, måste
en spindelväf tjäna till en mur, och för den, från hvilken
Gud dragit sin hand tillbaka, blifva murarna till
spindel-väfvar.
Den Gud vill hjälpa, han varder hulpen. — Tvenne
blinda tiggare stodo en gång nedanför en slottstrappa. Den ene
af dem sade: »Den konungen vill hjälpa, han varder hulpen», men
den andre sade: »Den Gud vill hjälpa, han varder hulpen.»
Konungen såg de båda männen och hörde äfven deras
samtal. Han ville därför pröfva, hvilkendera af dem hade rätt
i sitt påstående och lät för den skull baka två bullar: i den
ena lät han lägga flere guldmynt, i den andra intet. Därpå
befallde konungen, att man skulle gifva den tunga bullen,
hvari guldmynten funnos, åt den tiggaren, som sagt, att
konungen var den, som kunde hjälpa. Sedan de båda blinda
fått sina kakor, gingo de bort. Under vägen samtalade de
om sina gåfvor och funno då, att de båda fått bullar, hvaraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
