Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förtrösta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
FÖRTRÖSTA.
ljöd nu åter bondens rop. Vår man tog bonden på orden
och red vidare. Visserligen steg vattnet ända till
sadelknappen, innan det blef grundare, men den hederlige landtmannen
hade likväl talat sant. Detta är en förklaring öfver hvad
det vill säga att vandra i tron.
Förtröstan. — Ett fruntimmer kom en dag till pastor
W. Haslam, sedan han slutat en predikan, och sade: »Jag
förstår icke, men skulle likväl gärna vilja veta, hvad ni
menar med att fullkomligt förtrösta på Kristus?» Sedan de
samtalat härom en stund, sade hon: »Nåväl, herr pastor,
jag vill säga er, hvari enligt min åsikt svårigheten l gger.
Jag har en rätt anständig årlig inkomst och ett vackert hus,
jag har också tillfälle att omgifva mig med allt det, som
enligt mitt begrepp tjänar till att förljufva detta lifvet, och
nu fruktar jag, att Kristus, ifall jag helt och hållet gifver
mig åt honom, skall sända mig till Kina.» Herr Haslam
svarade: »Tänk er följande: Det är vinter och långvarig
köld. Ni sitter i er varma bostad, ser ut genom fönstret
och varseblifver en liten förfrusen fågel, som sitter på en
gren nära er fönsterruta. Ni röres af medlidande, smular
sönder en brödbit och räcker fågeln smulorna i er hand.
Hunger och köld har gjort honom spak, han hoppar upp i
er hand och gifver sig fullkomligt i ert våld. Säg, livad
skulle ni i ett sådant fall göra med fågeln?» — »O, jag skulle
på allt sätt draga försorg om honom, därför att han förtrott
sig åt mig.» — »Och nu fruktar ni för att förtrösta på
Kristus ! Om ni bringar honom er egen vilja till offer, så skall
det sedan blifva ert största nöje att göra hans vilja.» —
Två år därefter kom en dam till Haslam, hälsade hjärtligt
och sade: »Erinrar ni er ännu en dam, för hvilken ni en
gång framställde ett exempel om en hungrig fågel?» — »Ack
ja!» sade Haslam, »och ni fruktade, ty det var ni, att träda
i Kristi tjänst. — »Ja, men icke nu, lierr Haslam», svarade
damen, »ty ni må veta, att jag nu verkligen är bestämd för
att resa till Kina för att verka för Kristi rikes utbredande.»
Hoppet kommer icke på skam. Professor König
i Bern var en särdeles gifmild man. En dag hade han skänkt
bort så mycket, att hans hustru klagade, att det i huset fanns
hvarken bröd eller mjöl. »Förr skola stenarna varda till
bröd», svarade den förtröstansfulle mannen, »än professor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
