Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förtrösta - Förtviflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
FÖRTRÖSTA. FÖRTVIFLAN.
ningen svarade honom, att hon och hennes gemål själfva icke
ägde mer än en brödkaka. Konungen, som hörde sin gemåls
svar, yttrade då: »Gif åt den fattige mannen hälften af
brödet. Den som en gång med fem bröd spisade 5,000 män
kan äfven med ett halft bröd mätta oss och vår omgifning.»
Konung Wenzislaus I. — Då konung Wenzislaus I af
Böhmen förlorat sin krigshär och blifvit tillfångatagen,
frågade någon, huru det stod till med honom, hvarpå han helt
lugnt svarade: »Aldrig har det med mig stått bättre till.
Fordom förtröstade jag på min krigshär och kom sällan ihåg
att bedja; nu håller jag mig till Gud och därigenom blir
mitt hjärta väl tillfreds.»
Förtviflan.
Bibelställen: Ps. 88: 16; 107: 26. Es. 14: 31. Luk. 21: 25. U. 6: 15, 16.
Bibliska exempel: Kain (1 Mos. 4: 13, 14); Saul (1 Sam. 31: 4); Akitofel
(2 Sam. 17: 23); Elia (1 Kon. 19: 4); Judas Mariot (Matth. 27: 5).
Förklaring: Förtviflan är misströstan att kunna reda sig ur för handen
varande trångmål, i synnerhet i samvetets kval, då bättringen synes
omöjlig att åstadkomma, saligheten att vinna.
Ordspråk: Då nöden är störst, är hjälpen närmast. — Nöden lärer bedja.
Strötankar: Vet du, o syndare, stundom icke hvart du skall vända dig,
bekymras och våndas du, så gif dig dock icke öfver (2 Kor. 4: 8) utan var
stark och oförfärad och förbida Herren (Ps. 27: 14). Fly till Jesus och
anse honom för din frälsare, som både vill och kan hjälpa. Kämpa mot
alla den ondes gensägelser och gif dem icke rum; afstå icke med bönen,
så skall du för visso få hugsvalelse. (Büchner.)
Misströsta ej, att Gud är god,
När synden gör dig sorgse mod.
För Gud hon är förhatelig,
Men drif förtviflan bort från dig,
Och fall din Herre Gud till fot
Med ödmjuk bön och redlig bot.
(J. Kolmodin.)
Religionens tröst. — Jag blef en dag — berättar
pastor X. — kallad till en familj, som genom döden förlorat en
liten gosse. Jag kom in i rummet. Bredvid kistan, hvari
den döde hvilade, stod modern och ropade oupphörligt: »Han
är inte död, han är inte död!» Hon måste slutligen föras
ut ur likrummet. Dagen därefter upprepade hon samma scen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
