Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädje. Fröjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLÄDJE. FRÖJD.
227
kor, om aftnarna, innan de lade sig att sofva, hvad de gjort
för godt mot andra under dagens lopp. — Då hon så
frågade en gång, svarade den ena af döttrarna: »Jag kan icke
erinra mig, att jag i dag gjort något godt mot någon, kära
moder. En af mina kamrater har i dag blifvit uppflyttad
på första platsen i klassen, och det gladde mig så mycket,
att jag log mot henne och kysste henne under rasten. Hon
sade mig då, att jag var mycket vänlig.» — Den andra lilla
dottern berättade nu: »En broder till en liten flicka, som
sitter bredvid mig har dött. Under det att den lilla systern
i dag satt och läste öfver sin läxa, såg jag, att hon dolde
ansiktet bakom boken och grät. Jag blef så ledsen, att
äfven jag gömde mig bakom min bok och grät. Hon såg då
upp på mig och syntes tröstad, omfamnade mig under lofstunden
ocli sade ■— jag förstår icke hvarför — att jag var mycket
snäll och god emot henne!» — Modern kysste sina barn och
sade: »Att gråta med dem som gråta och glädjas med dem
som äro glada, det är att följa vår frälsares exempel.»
En glad negerkvinna. — En dag kom en gammal
negerkvinna sjungande utför gatan, då en bekant man
tilltalade henne: »Du är ju så glad, Susanna, och sjunger som
en lärka.» — »Det är sant, jag är verkligen mycket glad.» —
»Hvad är grunden därtill? Har du erhållit något arf äller
fått någon rar skänk?» —■ »Nej, massa.» — »Hvaraf lefver
du då?» — »Jag tvättar och stryker åt folk.» — »Men om
du nu blir sjuk, Susanna, och icke vidare kan arbeta, hvad
skall det då blifva af dig?» — Susanna log och visade sina
hvita tänder: »Sådana tankar oroa mig föga, Herren är min
herde, mig skall intet fattas.»
Orsaken till martyrernas glädje före döden. — År
1550 blef en borgare i Italien af påfven dömd till bålet,
emedan han erkände och lofvade Jesus såsom sin ende
återlösare. Då han natten före sin död var mycket glad,
frågade man honom, hvarför han var så glad, då till och med
Kristus före sin död klagat, att hans själ var bedröfvad
intill döden? Han svarade: »Kristus hade på sig hela
världens syndabörda och det straff som alla människor förtjänt
att lida. Detta tryckte och ängslade honom så hårdt. Es.
43: 24. Men jag, som i tron fattat Kristi förtjänst och
därigenom blifvit fri från skuld och pina, är med rätta glad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
