Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundsats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
GRUNDSATS.
Strötankar: Bättre en gång säga och därvid förblifva än hundra gånger tala.
CGustaf 1.) — Offra aldrig en grundsats för att erhålla en gunst; priset
är för högt. Om du icke på ett ärligt och manligt sätt kan vinna, hvad
som är i ätt och nödvändigt, så gör du bäst uti att låta det fara. En smula
själfförnekelse är bättre än vanära. — Känslor komma och gå såsom lätta
trupper, hvilka följa ögonblickets segrar; men grundsatser likna
linietrnp-perna, de äro fasta och orörliga.
En god grundsats. — En landtbrukare hade gjort till
regel att gifva en rundlig del af allt, hvad han skördade,
till de fattiga och för Guds rikes sak. En af hans vänner
tadlade honom härför och menade, att han åtminstone kunde
gifva något mindre. »Nej, min vän», sade den välgörande
mannen, »Herren Gud låter mig blott en gång göra resan
genom världen; är den en gång slut, så kan jag icke vidare
göra om den för att godtgöra, hvad jag förut försummat.»
»Handla riktigt och frukta för ingen!» — På hotell
»Norden» i residensstaden X. sutto några bönder vid sitt
ölglas och talade om hvarjehanda, tills ändtligen talet kom
på kyrkan och Guds ord. En närvarande s. k.
»brännvinsadvokat», som samma dag haft några högst tvetydiga mål
före och som naturligtvis hörde till de »upplysta», tyckte nu
att stunden var kommen, då han kunde låta sitt ljus lysa.
Och såsom vanligt är med sådana munhjältar talade han
om och hånade allt. Slutet på hans fraser blef alltid: »Handla
riktigt och frukta för ingen! — det är min grundsats och
den rätta religionen, allt annat är prästprat.» En af de
närvarande ville gärna stoppa till munnen på honom och
frågade honom därför, om han verkligen själf handlade rätt.
Förnärmad strök nu den upplyste dygdehjälten sitt skägg
och sade: »Jag vill se på den, som kan bevisa mig
motsatsen!» — En bonde, som hittills sotat helt obemärkt steg
nu upp och ställde sig vid dörrposten och sade till
sällskapet, som nu nyfiket betraktade honom: »Jag kan bevisa, att
den där herrn gör allt riktigt och fruktar för ingen. Först
och främst har han riktigt lurat mig i dag, likaledes har
han riktigt beljugit eder, och såsom det synes mig har han
också riktigt supit i dag. På så sätt gör han allting riktigt
och fruktar hvarken Gud eller människor.» Skyndsamt
försvann nu bonden genom dörren och sällskapets skrattsalvor
drefvo snart den »upplyste» storprataren att följa samma väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
