Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudstjänst. Sammankomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
GUDSTJÄNST. SAMMANKOMST.
uppmärksam på hans dåliga sällskap och förmanade honom
att för framtiden söka sällskap med sådana ynglingar, som
hade ett hjärta för allmänna gudstjänsten och kyrkans Herre
och som tillbragte söndagseftermiddagarna inom det lugna
familjlifvet, i stället för i dryckeslag, eller också på en
utflykt i Guds härliga natur, där man genom skaparens sköna
verk fördes att tänka på skaparen själf, då log han ett
medlidsamt löje och menade, att det skulle blifva honom svårt
att finna sådant sällskap. — Jag besökte honom upprepade
gånger och fann honom alltid hård och otillgänglig. Men
en dag, när jag kom till honom, mötte mig till min stora
förvåning en vänlig blick från hans ögon. Han läste i en
kyrkohistoria. »Nå, hvad har försiggått med er?» frågade
jag. — »Jo, jag måste bekänna en sak för er», svarade han,
»jag har under tio års tid icke varit i kyrkan en enda gång.»
— »Då är det sannerligen intet under, att det alltjämt gått
utförsvägen för er», svarade jag. — »Intet under, nej, intet
under», upprepade han.
En gudstjänstfirande krigshär. — Morgonen den 6
november 1632 stodo tvenne arméer, den katolska under
Wallenstein och den evangeliska under vår store konung
Gustaf II Adolf, slagfärdiga midt emot hvarandra på Lützens
slätt. När morgonrodnaden grydde, kallade Gustaf Adolf sin
hofpredikant Fabricius, hvilken höll en kort bön för konungen,
hvarefter fältprästerna gjorde detsamma vid alla regementena.
Vid denna morgongudstjänst sjöng hela hären den fromme
konungens egen krigspsalm: »Förfäras ej du lilla hop» (ps.
378). Konungen låg härunder på knä och uppsände brinnande
böner. Sedan hären härefter blifvit ordnad, gaf han till
fältlösen under striden: »Gud med oss», besteg sin häst, drog
sitt svärd och red längs framsidan af hela sin här för att
uppmuntra sina krigare till kampen. Därpå lät han hela
musiken spela upp psalmen 124: »Vår Gud är oss en väldig
borg», och alla soldaterna instämde i sången. Vid strofen:
»Jesu Krist det är» spelade musiken med all kraft, hvarjämte
en mängd kanonskott aflossades liksom för att bekräfta
sanningen af svaret. Under tiden hade en tät dimma legat
utbredd öfver slagfältet. Den började nu skingras och solen
blickade fram. Då ropade konungen efter en kort bön
öfver-ljudt: »Jesus, Jesus, hjälp mig i dag strida till ditt heliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
