Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjälp. Hjälpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
HJÄLP. HJÄLPA.
i alla fall behålla det till våren. Ty nu midt i vintern kan
man icke lämna barnet åt sig själf.» Och den lilla
vilse-drifna flickan artade sig verkligen väl, fick också stanna
kvar, samt visade sig tacksam och flitig i skolan. Det gamla
paret sörjde också för sin fosterdotter på bästa sätt. Hon
erhöll icke blott mat och kläder utan äfven kristlig tukt,
faderlig uppfostran och moderlig vård. De behöfde heller
aldrig ångra sin godhet.
Nödrop. — I fyrtornet satt under en stormig natt
lotsen och hans dotter. Därute tjöt stormen och brusade
hafvet. Då ropade flickan: »Fader, jag hör rop om hjälp!»
Men denne, som hade ett gammalt öfvadt sjömansöra, sade
leende: »Det är endast stormens tjut och hafvets brus, du
hör.» — »Nej, det är människoröster!» Flickan gaf sig icke
tillfreds, hvadan fadern måste följa henne ner till stranden.
Men äfven här trodde han sig icke höra annat än stormen
och hafvet. Men hans dotter blef fast och sade: »Jag hör
nödrop!» Slutligen lät fadern förmå sig att lösa båten och
ro ut med sin dotter bland bränningarna. Och hvad funno
de? På en ur hafvet uppskjutande klippa sutto en hop
skeppsbrutna, hvilka ropade efter hjälp och nästan uppgifvit allt
hopp. De blefvo nu alla lyckligt bärgade i land. — Folkens
och ländernas lif i våra dagar är också som ett upprördt
haf. Många höra också där blott stormar och brus,
partiernas och lidelsernas strider och stormar. Men en kristens
öra och hjärta hör människoröster. Hitåt I räddande
händer, I gören ett Guds verk: Gud gör det genom eder.
Nöden som störst, hjälpen som närmast. — En ung
fattig man, som var mycket flitig, kom slutligen från
gymnasiet till universitetet i L. Då han en tid vistats där, blef
han sjuk och måste lång tid ligga till sängs, hvarunder hans
klena kassa så småningom smälte bort. Slutligen blef han
dock genom Guds hjälp frisk och fick då en stark matlust.
Men tyvärr hade han icke mycket att stilla sin hunger med.
— En gång satt han en söndagseftermiddag på sittrum, hade
icke några pänningar och icke någon mat, men kände en
häftig hunger. Då fick han höra något knastra, såg sig
därför omkring och fick se en liten råtta, som gnagde på en
brödkant. Han gick närmare, råttan drog sig tillbaka till
sitt gömställe, men brödkanten hann hon ej släpa med sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
