Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julhögtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULHÖGTID.
297
äfven till de bedröfvade oeh öfvergifna. Lucie, tror du icke
det?» — Hon suckade blott: »Jag skall i alla fall icke få
något godt därigenom.» De gingo vidare. Allt hvilade i
högtidlig stillhet, i djup frid, de mörka granarna glittrade
vemodsfullt i sin hvita skrud. Nu voro de ute på fria
fältet, där en isande vind slog emot dem och nästan beröfvade
den unga frun hennes andedräkt. — »Lucie, skola vi icke
vända om?» — »Ack, min Kurt, jag tvingas framåt af en
oemotståndlig makt» — Samtidigt hörde båda två helt
tydligt: »Gud hjälpe mig;» — Båda stannade såsom fastnitade
vid marken, tills Kurt tog ett steg framåt och frågade:
»Finns någon där?» — Intet svar. Han tände en liten lykta,
som de medförde, och lyste därmed bakom ett klippstycke,
där en liten mörk varelse rörde sig. Beslutsamt gich han
närmare, och se — där satt en liten flicka, som dragit sitt
förkläde öfver hufvudet för att skydda sig mot kölden. —
»Hvem är du, mitt barn?» — Då närmade sig Lucie,
knäböjde bredvid den lilla skälfvande varelsen och tilltalade
henne med ömma, kärleksfulla ord: »Hvad gör du här, min
lilla vän?» — »Jag söker en mamma», sade den lilla, och
när hon såg Lucies förvånade blick, bedyrade hon: »Jag
vill ha en mamma, så att jag åter får fira jul.» — »Hvar
är din moder, mitt barn?» frågade nu Kurt, »och hvad
heter du?» — »Betty, och min mamma är död, och min pappa
och systrar och farfar, alla, alla äro döda. Och jag är
ensam hos fru Smitt, och hon är gammal, och jag fryser och
svälter hos henne. Ack, käre Gud», snyftade hon nu
plötsligt, »skänk mig åter en mamma.» — Lucie hade tryckt det
ljufva barnansiktet till sitt sköte och såg nu med en
frågande och bönfallande blick på sin man. Han kämpade med
sig själf en stund, men såg snart huru ett ljufligt skimmer
började förjaga svårmodet från hans hustrus panna. Han
kände frälsarens närhet, det föreföll honom, som om han
hviskade i hans öra: »Hvilken som mottager ett sådant barn
i mitt namn, han mottager mig.» — Han frågade nu: »Vill
du gå med hem, Betty, och se julgranen?» — Nu sprang
Lucie upp: »Kurt, du skulle vilja...?» — »I Guds namn»,
svarade han bestämdt och tog barnet på sin arm, och detta
jublade: »Jag skall få se en julgran, och få en mamma, tack,
tack, käre Gud.» — Men Lucie tryckte varmt sin makes
hand och hviskade: Ȁlskade Kurt! det har blifvit jul och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
