Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klagan. Klagorop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
KLAGAN. KLAGOROP.
jag företog mig ville rätt lyckas; rädd och bäfvande
motsåg jag framtiden. En dag vaknade jag vid mycket dåligt
lynne. Då blef jag kallad till en sjuk. Jag fann en äldre
fru i en liten torftig kammare på en ren bädd, men med af
gikt sammankrumpna lemmar. Efter några deltagande
frågor om hennes tillstånd, hvilka hon kort besvarade, såg hon
vänligt på mig med sina djupa ögon och frågade: ’Herr
pastor, fattas er något?’ Jag vet icke om det var den
deltagande tonen, i hvilken hon frågade, eller det var hennes
ögon, hvilka påminte mig om min för länge sedan aflidna
moders, som gåfvo mig sådant förtroende till denna älskliga
kvinna, att jag öppnade hela mitt hjärta för henne: Jag
klagade för henne all min otålighet, all min försagdhet. När
jag slutat, frågade hon blott: ’Hur gammal är ni väl, herr
pastor?’ Förvånad svarade jag: ’Jag fyller i dag tjugosex
år.’ ’Och för mig’, sade härpå den sjuka, ’hafva jämnt tjugosex
år förflutit, sedan jag lades ner på min sjukbädd.’ Vi blefvo
båda tysta; efter en stund stod jag upp full af blygsel och
tog afsked af henne med en varm handtryckning.» Den sjuke
mannen hade med största uppmärksamhet följt min
berättelse. ’Tjugosex år’, hviskade hans läppar, ’tjugosex’ år,
en lång tid. Jag tackar er, herr kyrkoherde; jag hoppas,
att ni icke förgäfves har berättat mig er historia.’»
Klaga icke så mycket. — Ernst Gottlieb Woltersdorf,
psalmsångaren, var en stor ungdomsvän och förträfflig
själasörjare. En gång hade han i sin församling en kvinna, som
ständigt klagade öfver nöd och lidande af alla slag. Så ofta
han än kom för att trösta henne, jämrade hon sig alltid öfver
sin svåra belägenhet. En dag, då hon efter vanan började
sjunga sin gamla klagovisa, frågade Woltersdorf: »Har ni
någon psalmbok till hands?» — »Ja», var svaret. — »Tag
hit den!» — Kvinnan gick och hämtade boken. Woltersdorf
slog upp psalmen: »Hvad Gudi täckes, är mig täckt», och
därpå tog han det blad, på hvilket psalmen var tryckt, i
handen och sade: »Se så, nu skall jag ta’ och rycka bort
det här.» — »Herr pastor!» utropade hon förskräckt, »ni
måtte väl aldrig göra det?» — »Hvarför inte, ni tror inte
vidare på det här, och därför må det slitas bort», svarade
Woltersdorf. Kvinnan bad och grät, och bladet fick
verkligen blifva kvar i psalmboken. Men detta enkla förfarings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
