Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kläder. Klädnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄDEB. KLÄDNAD.
313
vilja visa sin rikedom, och ännu mer syndigt är det att bruka sådana
som såra anständigheten och blygsamheten. — Salighetens kläder: alla de
välsignelserika förmåner som Kristus genom lif och död förvärfvat oss;
ty hans rätttärdighet betäcker själens nakenhet. Den, som förenar sig
med Kristus genom tron, ikläder sig den yppersta klädnaden ( L. 15: 22)
dels i rättfärdiggörelsen, dels i den dagliga helgelsen. — Tyget i en
kristens dräkt bör vara ljus och sanning, hans hufvudbonad ödmjukhet, hans
vapen kärlek, hans skor beredvillighet att vandra på Herrens vägar,
hans ring trohet och hans gördel beflitandet att f ullborda helgelsen i Guds
räddhåga.
Dyrbar klädnad. — Någon ville förära mig — så
berättar pastor Flattich — ett par sidenstrumpor, men jag
sade till honom: »Jag betackar mig för den äran. Ty om
jag skulle bära de där strumporna, så skulle det kosta mig
minst 1,000 kronor, emedan äfven de öfriga kläderna då
måste afpassas efter strumporna, och icke blott jag utan
äfven min hustru och mina barn måste klädas dyrbarare.
Dessutom måste jag också inrätta det öfriga i mitt hus i
öfverensstämmelse med den dyrbarare klädedräkten, t, ex.
mat och dryck, tjänstefolk och dylikt. Om man tar och slår
ihop alla dessa kostnader, så skall det gå till en ganska
vacker summa. Men mat och goda dagar åstadkomma bara
sorg.
Blif i ditt stånd! — Under medeltiden regerade i
Magdeburg en ärkebiskop vid namn Ludolf, som var född i
Kroppenstedt. Hans föräldrar tillhörde bondeståndet och
voro mycket enkla människor. Då hans moder en gång
ämnade besöka honom, släppte hoffolket icke in henne i
hennes enkla allmogedräkt, utan hon måste först kläda sig i de
finaste hofkläder. Men Ludolf förklarade, då han fick se
henne, att hon icke kunde vara hans moder, ty denna bure
en vanlig bonddräkt. Man måste åter föra ut henne och
kläda om henne, och sedan hon sålunda kom in i sin gamla
klädnad, omfamnade han henne som sin moder och behöll
henne hos sig, så länge hon lefde.
Huru skola vi kläda OSS? — En berömd predikant
Z. predikade en gång öfver 1 Petr. 3, där det heter:
»Kvinnornas prydnad vare icke den yttre, af hårflätor och
guldsmycken eller klädedräkter, utan hjärtats fördolda människa,
med den saktmodiga och stilla Andens oförgängliga väsende,
som är kostbart inför Gud». Snart härefter kom en förnäm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
