Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kraft. Makt. Styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRAFT. MAKT. STYRKA. 325
Ordspråk: Makt och mod vilja ha vett i följe. — Makt utan ràd faller snart
i brunnen. — Makt blir aldrig matt.
Den egna kraften. — Någon klagade en gång för den
gamle biskop Spangenberg, att det var mycket svårt för
honom att träda i personlig gemenskap med frälsaren. Den
fromme gubben berättade då för honom följande: »När jag
en gång i Amerika måste tillryggalägga en god del af vägen
i en båt och såg på mannen, som rodde mig och samtidigt
fiskade, märkte jag, att han hade en stor gädda på kroken,
och att han drog henne än närmare sig, än lät henne löpa
ut med snöret. Han fotsatte härmed ganska länge. ’Hvartill
tjänar det där?’ frågade jag honom. ’Fisken är ännu för
stark, drager jag upp honom i båten, så sliter han genast
sönder snöret, men så småningom kommer han att utmatta
sig genom sina ansträngningar, och då blir det lätt för mig
att draga upp honom.’ — Då föll denna tanke mig in: ’Måste
icke frälsaren ofta handla på samma sätt med oss, medan vi
ännu hafva för stor egen kraft och äro honom för starka?’»
Han tillade härefter: »månne han icke handlar på samma
sätt med er?»
Begärelsernas makt. — Två ynglingar klagade en dag
sin nöd inför en gudfruktig, gammal man, vid namn
Teo-dorus. »Ärevördige fader!» började de, »huru skola vi få
makt öfyer våra onda lustar och syndiga vanor? Vi
erkänna det oriktiga i vårt förfarande... men anden är villig
och köttet är svagt.» Den gamle sade då till en af
ynglingarna: »Uppryck det nyplanterade, lilla trädet där borta.»
Ynglingen efterkom med lätthet uppmaningen, emedan trädet
icke var mer än en aln högt och ännu icke slagit djupa
rötter. »Uppryck nu äfven det som står bredvid!» fortfor
gubben. Men som trädet var större och mera rotadt,
fullgjordes tillsägelsen ej utan ansträngning. Visande på ett
träd af en mans höjd, hvars rötter redan skjutit djupt ned
i jorden, tillsade Teodorus för tredje gången ynglingen att
försöka äfven det. Med båda händerna omfattande
trädstammen gjorde sig ynglingen all möda att uppfylla den
gamles begäran, hvarvid hans vän äfven kom honom till
hjälp. Men oaktadt alla ansträngningar förmådde de icke
röra trädet ur stället. »Kära barn», började Teodorus, »dessa
träd äro bilder af hjärtats onda begärelser och syndiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
