Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig - Krigare. Soldater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 KRIGARE. SOLDATER.
att komma in och frågade, om det var något, hvarmed han
kunde vara dem till tjänst. Däröfver skrattade husarerna och
sade, att allt hvad som fanns tillhörde dem, hvarför de alls
icke tackade för tillbudet. »Ja, tagen då allt hvad I viljen»,
svarade prästen, »tagen så mycket Gud tillåter. Men det
vet jag, att I icke kunnen kröka ett hår på mitt hufvud,
om icke Gud tillstädjer det. Denna tillit och förtröstan har
Herren Gud ingifvit mig, och därför har jag icke flytt, när
I kommen. Så trygga och saliga kunnen äfven I blifva.»
Sålunda började han tala och höll småningom en hel
predikan för dem. Efter hand hade alla husarerna samlats
omkring honom och hörde med uppmärksamhet och förundran
de trohjärtade och allvarliga orden från den gamle pastorns
mun. Då han hade slutat, tackade de honom för god
undervisning och plundrade icke det ringaste af hans egendom
utan drogo i stillhet bort.
Krigare. Soldater. (Se äfven Krig.)
Bibelställen: Mattk. 8: 5; 27: 27, 54. Luk. 3: 14. Apg. 10: 1.
Måste en krigare vara en svärjare? — En af vårt
fäderneslands yppersta män, Per Wieselgren, var kyrkoherde
uti en församling, dit konungen åtföljd af sina söner
anlände. Om aftonen hade kyrkoherden församlat barnen i en
af socknens skolor utanför fönstren i det slott, där konungen
och prinsarna uppehöllo sig. Han höll aftonbön med barnen
och lät dem därvid sjunga versen: »Herre, hela riket akta»
m. m. Vid första tonen af psalmen, som barnrösterna
uppstämde, ilade den ene af prinsarna, sedermera Karl XV, ned,
ställde sig bland barnen vid kyrkoherdens sida och fattade
hans hand, den han kvarhöll under hela aftonbönen, hvaraf
det unga hjärtat helt tydligt syntes ganska rördt. — Några
år därefter, då samma prins uppvuxit till en skön yngling,
sammanträffade han åter med Wieselgren och inlät sig med
honom i lifligt samtal. Därunder märkte prästen, att den
unge prinsen några gånger svor. Bedröfvad däröfver, men
kännande sin plikt som präst, gjorde han den unge
furstesonen uppmärksam på svordomen såsom icke blott en rå och
ful osed, utan en i Guds ord på det bestämdaste förbjuden
synd. Prinsen hörde med någon förlägenhet på denna till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
