Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärlek till nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEK TILL NÄSTAN. KÄRLEK TILL FÖRÄLDRAR.
363
vill blifva lios mig tills i morgon, så var välkommen i min
hydda.» Detta förslag antogs med tacksamhet, och indianen
tillagade mat och dryck åt sin gäst, hvarfter han beredde
honom ett läger på djurhudar. På morgonen ledsagade
rödskinnet den hvite mannen till närheten af hans hem. Här
stannade indianen och frågade sin gäst, om han icke kände
igen honom. »Jag tror, att jag sett dig förr», blef svaret.
— »Ja», svarade vilden, »du har sett mig framför din egen
dörr, och nu vill jag gifva dig ett råd: Om i framtiden
någon stackars indian, som är hungrig, törstig ocli trött, skulle
bedja dig om en smula förfriskning, så säg icke till honom:
’Gå din väg, indianhund!’»
Konungar i »sir.o prydno». — Under det att koleran
1885 på ett förskräckligt sätt härjade i Spanien och Italien,
lämnade konungarna i dessa länder världen ett exempel,
huru man bör älska sin nästa, Sjukdomen hemsökte i
allmänhet de fattiga, men skonade de rika. Emellertid fick
man dagligen se den unge nu aflidne spanske konungen
Alfons i de fattigas kvarter och på lasaretten, där han
bevisade de sjuka många kärlekens tjänster. På samma sätt
handlade konung Humbert i Italien. Detta var i sanning
att efterfölja alla konungars konung, hvilken under sitt
jordelif gick omkring förnämligast bland de fattiga och sjuka
för att lindra nöden och hela.
Ur djurens lif. — En engelsk präst predikade en gång
om kärlek till nästan och anmärkte härunder, att
människan i afseende på ett godt och förekommande uppförande
emot andra ofta stå tillbaka för de oförnuftiga djuren. Såsom
bevis för detta sitt påstående anförde han följande: »I
närheten af mitt hem möttes en gång två getter midt på en
spång, som var så smal, att ingendera kunde gå vidare utan
att stöta den andra i vattnet. Och tron I väl, att de gjorde
så? Nej, en af de båda getterna lade sig helt lugnt ner på
spången och lät den andra gå öfver sig. — O mina
älskade, låtom oss tjäna hvarandra!»
De nödlidandes vän. I Norge lefde för flera år
sedan en arbetsam, from bonde med namnnt Anders
Roug-tred, hvilken under flera på hvarandra följande ofruktbara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
