Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycka. Lycksalighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYCKA. LYCKSALIGHET.
391
densamma, under det att det sora denna världen kallar för lycka är
underkastadt en ständig växling. (Jak. Gartz■) Ingenting är svårare att bära
än en lång följd af lyckliga dagar. (Göthe.) — Den som har de minsta
behofven är den lyckligaste. — Bevara åt dig ett troget, gladt och
harmlöst hjärta, och uppsök äfven på din lefnadsväg lyckans små blommor.
Om din ungdoms och ditt hjärtas lycka går i spillror, så hängif dig icke
åt bitterheten utan grip åter ett fast och handlingskraftigt tag in i det
falla människolif vet. Tro stadigt och oaflåtligt: De mörka dagar måste
ljusna, det halfva och bristfälliga blifva helt, hjärtats djupaste längtan
stillad — om icke här nere, likväl en gång däruppe! — Hvaruti består
jordisk lycka? Icke uti att haf ca mycket utan uti att verkligen kunna
njuta hvad mau har. Men njutningen af mitt goda beror väsentligen
på, att jag är förnöjd mod det jag har. Och härlill är nu en sann
gudaktighet det säkraste medlet. (W. Rudin.) — Vår lycka beror ej på ett
ombyte af ställning utan på ombyte af sinnelag. (Lobstein) — De tre
stora giundvillkoren för lifvets lycka äro: Något att göra, något att älska,
något att hoppas. (T. Chalmers.)
Ett yttrande af Göthe. Den berömde skalden Göthe,
hvilken i ett visst hänseende njutit af denna världens
härlighet såsom få andra, skref en gång till en vän: »Man har
alltid prisat mig såsom en af lyckan i högsta grad gynnad
man, och jag vill icke klandra mitt lifs öde. Men i själfva
verket har det icke varit något annat än arbete och möda,
och jag kan väl säga, att jag under mina 75 lefnadsår icke
tillsamman njutit ett oblandadt nöje under fyra veckors tid;
det har varit ett evigt vältande på en sten, som alltid måste
lyftas på nytt.
Fattig men lycklig. En fattig, men from man satt
en kall och blåsig afton jämte sin familj vid en liten
muntert sprakande brasa. »Jag har i dag», sade han till de
sina, »mycket tänkt på det ställe i skriften, där det heter:
’Människosonen har intet att luta sitt hufvud till’. Är det
icke obegripligt, att vi ovärdiga syndare hafva det bättre,
än han hade det på jorden?» — »Det är i sanning högst
märkvärdigt», svarade hans äldsta dotter, »ty om också vår
stuga är anspråkslös och vår föda i jämförelse med de rikes
tarflig, så synes dock vår Herre Jesus Kristus hafva ägt
och njutit mycket mindre än vi.» — »Det gläder mig att
höra dig tala på detta sätt», sade modren. »Huru lyckliga
äro icke vi under denna kalla natt i vår lilla oansenliga
boning! Vi hafva ju också varma bäddar, i hvilka vi kunna
hvila oss, så snart vi önska. Men människosonen hade icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
