Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lön. Förtjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41G
LÖN. FÖRTJÄNST.
märkte, att hans pängar tagit slut. Då sade han till en af
uppassarna: »Kasta ut det svinet!».— På samma sätt
handlar äfven världen. Hon säger, så länge man har pängar och
orkar att lefva med i hennes lustar och nöjen: »Herr Y.»,
men sedan pängar och krafter tagit slut: »Kasta ut svinet!»
Så gick det den förlorade sonen i främmande landet, så går
det hvarje människa, som tjänar köttet ocli denna världens
furste.
Ärlighetens lön. — En fattig yngling bad en ädel
människovän, statsrådet Gram i Köpenhamn, om understöd, så
att han måtte kunna fortsätta sina studier. Gram gaf
honom en sedel, såsom han menade på 100 kronor, men det
var en på 1,000 kronor. När ynglingen kom hem, tog han
upp sedeln för att se på den, men blef högst bestört,
emedan han väl kunde förstå, att hans gynnare icke hade velat
gifva honom så mycket på en gång. Han gick därför
genast tillbaka till statsrådet för att återlämna sedeln. »Det
är sant», sade Gram, »Jag har verkligen gifvit er en så stor
sedel i misstag, men ni har visat er vara en ärlig man,
hvadan ni må behålla sedeln såsom lön därför.»
Herrens vedergällning i tiden. — Följande berättelse
hafva vi från Tyskland: Tre gesäller hade gjort sällskap
och därunder lyckats röfva en större summa pänningar.
Allt gick väl, och ingen misstänkte dem. Men Herrens öga
vakade. En dag hade den ene af dem gått upp i en by
och skaffat mat åt sig och kamraterna, som under tiden
makligt hvilade sig i en löfdunge. Sedan mathämtaren själf
förnöjt sig, lade han gift i maten, på det hans kamrater
måtte dö däraf och han ensam komma i besittning af det
gemensamma rofvet. De båda andra hade kommit på
ungefär samma tanke och fördenskull beslutat att mörda sin
kamrat, när han kom tillbaka. Så skedde äfven — och
därmed hade han undfått lönen för sin ondska och falskhet.
Sedan de delat pänningarna emellan sig, satte de sig ner
för att äta af den mat, som den mördade kamraten tillfört
dem. Men äfven de skördade nu sina gärningars lön, i det
de båda dogo af de förgiftade födoämnena.
Herren vedergäller bortom grafven. I Österrike
dog i sitt nittiotredje år en förnäm adelsman, som tillbragt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
