Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Martyr. Martyrdöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martyr, martyrdöd. 419
der af onda andar. När hans domare öfver honom uttalade
de förskräckliga orden: »Vi öfverlämna din själ åt
afgrundens djäflar», svarade han: »men jag befaller min själ, Herre
Jesus Kristus, i dina händer, du hafver mig återlöst Herre,
du trofaste Gud.» Då han fördes till bålet, betygade han
för alla människor, att han gick till döden oskyldig till
hvarje brott, och att den lära han förkunnat var sanning.
Sedan han kommit till pålen, vid hvilken han skulle fästas,
föll han på knä och bad så brinnande, att flera ibland de
församlade högt sade: »Hvad denne mannen förut har gjort
veta vi icke, men nu höra vi, att han förstår den rätta
konsten att bedja till Gud». Huss ville nu tala till de kring
bålet församlade, men kurfursten af Pfalz förbjöd det och
befallde, att bålet genast skulle antändes. »Herre», ropade
Huss, »jag lider ödmjukt denna död för din skull, och beder
dig, att du ville förlåta alla mina fiender.» Nu blef halsen
med en järnkedja och kroppen med i vatten genomdränkta tåg
fastbunden vid pålen, och man lade halm och ved rundt
omkring. Kurfursten framträdde och uppfordrade honom
ännu en gång att förneka sin förra tro. Huss svarade: »Det
jag lärt och skrifvit, det har jag gjort för att rädda
människors själar ifrån satans våld, och nu vill jag gärna
besegla det med mitt blod». Kurfursten trädde tillbaka och
bålet antändes. Huss sjöng en del af den trosbekännelse,
på hvilken han ville dö. När elden flammade upp öfver
honom, bad han: »Jesus Kristus, du lefvande Guds son,
förbarma dig öfver mig!» När han för tredje gången
upprepade samma ord, dref vinden röken och elden midt i
ansiktet, så att han icke mer kunde tala. Ännu några ögonblick
såg man hans läppar röra sig till bön, hvarefter hufvudet
vacklade och nedföll mot bröstet. Och så slutade denne
Guds tjänare sitt jordiska lif klockan elfva förmiddagen den
6 juli 1415. En redlig schweizare, H. Reuchlin, yttrade i
anledning af denna tilldragelse och med hänsyn till den
påf-viska tvedräkten: »Det var många påfvar i Konstans, men
den frommaste ibland dem blef bränd.»
Huss vän, Hieronymus från Prag, blef vid samma
tillfälle fängslad och led snart därpå martyrdöden. — Såsom
ett skönt vittnesbörd om dessa båda martyrer anföra vi
Aeneas Sylvius’ yttrande: »De gingo till bålet såsom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
