Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Misstro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
MISSTRO.
Strötankar: Misstro Gud är att betvifla sanningen af hans uppenbarade ord
oeh egenskaper, att ieke besinna, att Gud icke kan ljuga. Gud både kan
och vill hjälpa. Det är för den skull både oförnuftigt och skadligt alt genom
misstroende åsidosätta Guds bud och befallning och ej förtrösta på honom,
som mättar alla ting efter sitt goda behag. Det är ett osaligt och
onaturligt tillstånd för ett barn att icke förtrösta på sin fader, af hvars hand det
helt och hållet beror. Kasta därför dina behof på Herren! — Ingenting
bedröfvar mera en god fader, än när hans barn hyser misstro för honom.
Huru måtte du icke då bedröfva din himmelske fader, när du, som af
honom i Jesus Kristus blifvit upptagen såsom hans barn, misstro honom,
hyser föga eller intet förtroende till hans makt och vishet, godhet och
kärlek!
Ordspråk: Misstro gör oro. — Misstankar bryta vänskap.
Misstro. — En from, kärleksfull man, herr B., reste
kort före jul till sitt hem och tog då vägen genom
hufvudstaden. Här stannade han något litet för att göra uppköp
af julklappar, isynnerhet åt sina små söner, Per och Georg.
När han kom till en leksakshandel, fick han syn på en liten
torftigt klädd flicka, som stod framför det ljusfyllda fönstret
och med synbart stort nöje betraktade de många vackra
dockorna, som i fönstren voro utlagda för de skådelystna.
Stackars barn, hon hade icke någon anhörig, som skulle
kunna köpa en sådan docka och skänka henne. Herr B.
såg flickan och kände medlidande med henne. Då kom
hastigt som en solstråle en tanke i hans hjärta. Han gick fram till
barnet och sade på sitt hjärtevinnande, vänliga sätt: »Barn,
välj ut dig en docka, som du tycker bäst om, så skall du
få den. Jag skall gå in och köpa den åt dig.» Herr B.
hade redan sökt ut en docka, som han tänkte köpa för
flickans räkning, men ville sätta henne tillfälle att välja,
hvadan han kallade in henne. Lyckliga flicka! tänken I.
Men var hon ock lycklig? Nej. Hon blef helt förskräckt
och trodde sig vara föremål för skämt, ty hon kunde icke
tilltro mannen en sådan kärlek. Främlingen med det stora
skägget vill endast narra mig, tänkte hon. B. försäkrade
henne om motsatsen. Men han kunde icke öfvervinna flickans
missto. Hon slog sin trasiga sjal om sitt hufvud och sprang
därifrån med ett uttryck af både misstro och fruktan i sitt
ansikte. Detta gick B. djupt till hjärtat. »Jag var i själfva
verket innerligt bedröfvad», sade han, när han berättade mig
detta, »därför att den lilla icke lät mig utöfva en god
gärning, och därför att hon misstrodde mig, när jag ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
