Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Okunnighet. Ovetenhet - Okyskhet. Otukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498 OKUNNIGHET. OVETENHET. OKYSKHET. OTUKT.
dana förhållande på oss med en ljuflig, kärleksfull blick och
förlåter oss våra fel.
Okyskhet. Otukt. (Se äfven Kyskhet.)
Bibelställen: Mark. 7: 22. Kom. 1: 29; 13: 13. 1 Kor. 16: 16, 17. 2 Petr.
2: 18.
Bibliska exempel: Potifars hustru (1 Mos. 39: 7); Felix (Apg. 24: 25).
Strötankar: Okysk eller otuktig är den, som låter de syndiga lustarna få
öfverhand. En okysk människa liknar de oskäliga djuren; hon missbrukar den
af Gud inplantade könsdriften tvärtemot skaparens visa afsikter, då hon
upplåter sin kropp, som borde vara den helige Andes tempel, åt
okyskhetens orene ande. — Sinnligheten, denne kammarjungfru i Potifars hus,
har ieke i sin klädkammare många mantlar så obefläckade som Josefs.
Lycklig den, som icke har lämnat henne mer än blott manteln. — Såsom
hedningar hade vi vår lust och förnöjelse i otukten, men sedan vi blefvo
kristna lefva vi kyska. (Justinus Martyr.)
Fruktansvärd skörd af en förfärlig sådd. — »Hvad
människan sår, det skall hon ock uppskära.» Denna
gudomliga lag, efter hvilken Gud regerar i människovärlden, är
ofta fördold för våra ögon. Det ser stundom ut, som skulle
den orättfärdige få fara fram ostraffad. Äktenskapsbrytare^
horkarlen, bedragaren, lögnaren, baktalaren tyckas fritt få
utöfva sina onda gärningar, utan att någon hämndens
åsk-vigg träffar dem. Men vänta litet, och du skall få se, att
det gamla ordet står fast: »Det onda skall dräpa den
ogud-aktige». Och får du icke se Guds domar utförda här i tiden,
skall du förvisso få se det i evigheten. All synd, all
orättfärdighet skall få sin rätta lön, fastän sådant i denna tiden
ofta är fördoldt för våra ögon. — Stundom behagar det
dock Herren att på det mest påtagliga sätt låta straffet
följa synden i spåren. Ett sådant drag omtalas nyligen af
Edvard Thomas, en man, som i London under en mängd af
år ägnat alla sina krafter åt fallna kvinnors upprättelse
och frälsning. Det är ur hans dagbok vi meddela det: »I
en aflägsen del af ett grefskap i England lefde en stilla
familj, bestående af man, hustru och en enda dotter. De
voro i torftiga omständigheter, men då de hade kläder och
föda, läto de sig nöja därmed. Ingen trakt på jorden är
dock fridlyst från frestelser. Och så var det äfven här.
Icke långt från den koja, där föräldrarna lefde i frid med
sin dotter, bodde en rik godsägare, en äldre man, som för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
