Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otacksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
OTACKSAMHET.
Strötankar: Otacksamhet är bristande erkänsla för undfångna välgärningar.
Den otacksamme syndar, ty han öfverträder Guds bud (1 Tess. 5: 18). —
Två ting måste man förundra sig öfver: 1. Människornas ständiga
otack-samsamhet trots Guds beständiga kärlek; 2. Guds beständiga kärlek trots
människornas ständiga otacksam het. — Otacksamhet bevisar svaghet. Jag
har aldrig sett duktiga, kraftiga personer vara otacksamma. — Den, som
är otacksam mot människor, är äfven otacksam mot Gud.
Den tacksamme oxen. — En landtman hade en gång
hört en predikan öfver Es. 1: 3: »En oxe känner sin ägare,
och en åsna sin herres krubba. Israel känner intet, mitt
folk förstår intet.» När vår man kom hem från
gudstjänsten, gick han för att gifva sina kreatur foder. Härunder
visade en af oxarna sin tacksamhet för den omvårdnad, han
njöt, genom att slicka sin husbondes hand. Detta rörde
mannen på det djupaste, och han utropade: »Bibeln har
rätt! Detta arma kreatur är tacksammare mot mig än jag
mot Gud, hvilken jag har att tacka för allting.» — Läxan
var god, den hade väckt hans samvete.
»En Otacksam Säl le.» — Konung Filip af Macedonien
hade bevisat en af sina tjänare mycken kärlek och välvilja.
Men tjänaren svarade med otacksamhet. En dag lät konungen
hämta honom till sig och brännmärkte hans panna med
dessa ord: »En otacksam sälle». — Om Gud ville handla
med oss människor på samma sätt, skulle vi icke då alla gå
omkring med detta brännmärke på våra pannor: »En
otacksam sälle» ?
Enahanda mat, men treggehanda smak. — »Käre
vänner», sade en from man, »jag vill berätta en dröm, jag
hade i natt. Jag tyckte mig sitta till bords med tre
personer vid en aftonmåltid. I den förstes mun smakade det
torra, grofva brödet som honung, i den andres behöll det
sin naturliga smak, men i den tredjes mun förvandlades det
till bitterhet och galla. Hvadan kom det sig att samma
bröd hade så olika smak, tron I?» Alla tego. Då uttydde
han själf drömmen och sade: Den förste njöt sitt bröd med
tacksamhet, den andre åt det med likgiltighet, men den tredje
förtärde det med otacksamhet under knot och klagan. —
Tacksamhet emot Gud och människor förljufva hvarje
njutning, otacksamheten däremot förbittrar all glädje i lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
