- Project Runeberg -  De bibliska hufvudbegreppen /
512

(1909) [MARC] Author: Hans Nilson With: Carl Norrby, August Rodemeyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otro. Otrogen - Otukt - Otålighet - Ovän. Ovänskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

512

OTRO. OTROGEN. OVÄN. OVÄNSKAP.

hand för att vederlägga honom, men slutade med att tro på
och försvara skriften.

»Håll fast!» — En otrogen låg på dödsbädden. Hans
otro började då att lämna honom i sticket. Likasinnade
vänner stodo emellertid kring hans säng och förde ett
lättfärdigt tal för att därmed uppmuntra den döende. — »Håll
bara fast! Släpp icke taget!» ropade de till honom. —
»Ack», sade den döende vännen, »jag skulle nog vilja hålla
fast, om det blott funnes något, hvari jag kunde hålla, men
något sådant har jag ju icke!»

»Min otro måste dö.» — Det fanns i min ungdom en
mycket from man, som linkade fram sin väg genom världen
på ett träben. Men tror någon, att han var bedröfvad
häröfver ? Tvärtom. Han tackade Gud härför såsom för den
största lycka. Någon uttalade en dag sitt medlidande
däröfver, att han skulle vara så lytt, men fick till svar: »Det
är ingenting att beklaga, käre vän. Hade icke Herren
slagit af mig benet hade jag sprungit bort ifrån honom.
Emellertid har jag nu kommit längre, än jag skulle hafva
kommit med två friska ben. Min otro måste dö».

Otukt. (Se Okyskhet.)
Otålighet. (Se Tålamod.)
Ovän. Ovänskap. (Se äfven Fiende.)

Bibelställen: Ordspr. 24: 17; 25: 21. Matth, 5: 44; 13: 25, 39. Rom. 12:
20, 21. Jak. 4: 4.

Bibliska exempel: David (1 Sam. 24: 7); Jesus (Luk. 23: 34); Stefanus
(Apg. 7: 59).

Strötankar: Gör godt mot vän och ovän, ty då skall du behålla den förre och
vinna den senare. — Att hafva en ovän i sitt våld och då göra honom
godt, är den ljufvaste hämnd.

En ordets görare. — En neger i Västindien hade
genom sitt i allo kristliga uppförande vunnit sin herres fulla
förtroende. När denne en gång behöfde en ny slaf, lät han
förmå sig af sin neger att på samma gång äfven köpa en
gammal nära nog orkeslös man. Icke långt härefter blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dbhb/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free