Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pröfva. Pröfning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRÖFVA.
523
samma pröfning är för den ene en lukt till lifvet, för den andre en
dödens lukt till döden.
Ordspråk: Gud ger skuldror efter bördan, och börda efter skuldrorna. — Den
Gud gör våt, låter han ock blifva torr. — Gud låter oss väl sjunka men
aldrig drunkna. — Städet fruktar icke för hammaren. — Yattnadt gräs
växer bäst.
Strötankar: Pröfva är att undersöka, om det eller det är sådant som det bör
vara. — Vi skola pröfva andarna efter Guds ord, om lärarnas lära
öfverensstämmer med tron eller icke. Främst gäller det att pröfva sig själf,
att uppmärksamt följa sitt hjärtas alla rörelser, alla sina tankar och
begär, allt sitt görande och låtande för att grundligt lära känna sitt andliga
tillstånd. — Gud pröfvar den fromme, han liksom sätter honom på prof,
så att hans tro, hopp, kärlek och tålamod måste blifva uppenbara. Detta
gör Gud för den frommes egen skull, på det hans ljus må lysa för andra,
och på det att hans själ genom anfäktelsens eld må blifva renad från slagg.
— Stormen pröfvar huset, om det är byggdt på hälleberget eller lös sand.
— När Abraham af Gud sattes på prof genom den befallningen,, att han
skulle gå bort för att offra sin son Isak, så begaf han sig åstad tidigt på
morgonen för att ögonblickligen och punktligen lyda Guds tillsägelse. Nog
var det för Abraham en tung och svår väg, men hans hjärta slog högt
vid den tanken: »Herren kan åter uppväcka min son ifrån de döda».
(Harbeck.) —- Vi vilja vara glada under pröfningens mörka dagar, fulla
af det säkra hoppet, att ljusa dagar skola komma. (Lavater.)
Pröfningen är en god lärarinna. — Landtgrefven
Filip af Hessen hade en tapper och duktig krigare vid namn
Heinz von Lüder, hvilken Melanchton räknade till dem, som
grundligt förstodo evangelium. Han berättar äfven härom
såsom skäl för sitt påstående: »Jag var i Frankfurt
tillsamman med många adelsmän, bland hvilka var Heinz von
Lüder, en allvarlig och framstående man, som nu är högste
befälhafvare hos landtgrefven af Hessen. Man började
slutligen i sällskapet skämta med andliga ting. Men Heinz
blef då misslynt och sade i allvarsam ton: »Hvarför söken
I skämta med gudomliga ting? Det finns ingen af er, som
förstår det ringaste i sådana frågor. Det fanns en tid, då
äfven jag trodde mig vis, men jag förstod dock platt intet.
Först under min sista svåra sjukdom har jag börjat lära
och förstå något angående andliga ting.» Heinz erkände
alltså härmed pröfningen såsom sin lärarinna, hvilken lärt
honom gifva akt på ordet och förstå detsamma.
En god förmaning. — En gudfruktig gubbe sade till
en sjuk yngling: »Käre son, var icke bekymrad för din svaga
kropp, ty det tillhör en from kristen att äfven härför tacka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
